Notering: Jag lever med mina minnen

Hur mycket av sitt liv, sin vardag och sina tankar bör man dela med sig av i en blogg? Är det verkligen någon som är intresserad av att läsa det?  

Jag är konstant full av tankar och funderingar. Många av dem skrivs ner men inte här i bloggen – de läggs på hög. Just nu är det “bara” en början på ett bokmanus. Hoppas på att det en dag kommer att bli en bok. 

Allt man varit med om sen dagen man föddes påverkar en som person och hur man kommer att vara som person senare i livet. Även om det kanske inte är något man direkt tänker på så byggs ens personlighet upp av det man är med om.

Allt påverkar en! Har man möjligheten och viljan så tycker jag att man ska dela med sig av det.

För mig är skrivandet ett sätt att bearbeta saker jag varit med om. Både bra och dåliga. Vissa saker måste jag skriva ner för att kunna släppa det. Skrivandet är helt enkelt en sorts terapi.

Sen tycker jag också att det är förbannat roligt. När jag var yngre var drömmen att bli journalist. 

I dag har jag en sån där dag då jag skulle kunna sitta uppe en hela natten och skriva. Varför kommer alltid den känslan när jag inte kan sitta vaken en hel natt? 

Ser fram emot semestern. Vill hyra en stuga någonstans där det är lugn och ro, ingen stress. Där jag kan sitta och skriva i lugn och ro – både dag och natt.  

Jag behöver komma bort från vardagen och stressen för att kunna bli färdig med mitt bokmanus. 

Annonser