Notering: Blandade känslor

Måndag och ny vecka. Först nu har jag kunnat smälta Göteborgsvarvet. Även fast jag hade inställningen att enbart ta mig runt och inte fokusera på tiden blev jag enormt besviken av resultatet.
Vid 8km började mitt knä göra ont så jag sänkte tempot. Dock blev det inte bättre. Efter att ha kämpat mig över Göta älvbron i motvind fick jag ge med mig och upp för avenyn blev det till att promenera och småjogga.
Det var enormt frustrerande då jag kände att jag egentligen orkade springa men mitt knä sa nej.
Envis vägrade jag bryta och när jag kom till Vasaplatsen fortsatte jag springa.
Att på vägen in mot mål höra mina nära och kära ropa mitt namn gjorde mig tårögd.
Jag passerade mållinjen med ett leende och ett j*vligt ömt knä.
Sen försvann leendet. Varvet tog mer psykiskt än fysiskt på mig. Att ta sig runt på 2:40 var en besvikelse. När jag stod i duschen kom tårarna.
Känslorna var blandade. Samtidigt som jag var grymt besviken på tiden var jag enormt stolt att ha tagit mig i mål.

Måste citera en vän ” var stolt istället för att känna nederlag för du har så många bekanta precis som jag som är för fega & för otränade & som ursäktar sig med att det bara är folk som är dumma i huvudet som springer “

Och jag kan bara instämma. Jag har insett att det jag presterade i lördags är det många som aldrig kommer att göra.
Hörde att man ska se Göteborgsvarvet som en upplevelse och inte en tävling, så jag försöker att inte ta det så hårt.
Värken i mitt knä var borta när jag vaknade i går. Inga blåa tånaglar. Lite träningsvärk i vaderna och ett litet skavsår på högerfoten.
Det gick ju väldigt bra för mig om man jämför med han som leddes in i mål med dropp 🙂

Annonser