Notering: Frustration

Att vila från träningen är aldrig roligt. Speciellt inte om det är beordrad vila. Efter att inte ha varit på topp de senaste två veckorna tog jag mig i kragen och gick till vårdcentralen i går.

Har de senaste två veckorna haft hjärtklappningar, stickande känsla i armhålorna och till och från domningar i min vänstra hand.

Jag är inte den som springer ner dörrarna hos vårdcentralen utan hoppas mer på att det ska gå över av sig själv. Tyvärr blev det under helgen ännu sämre och jag valde i går att gå till läkaren.

Han klämde, kände, lyssnade och tog blodtrycket. Det enda som kunde konstateras var att blodtrycket var väldigt bra. Jag ska tillbaka senare i veckan för att ta prover för bl a lymfkörtlarna, sköldkörteln samt EKG.

Jag har legat ganska lågt med träningen de senaste veckorna. Dels pga att jag inte hunnit men även för att jag inte vågat träna pga hur jag mått. Jag blir anfådd och får hjärtklappning bara av att gå typ tio trappsteg. Det har varit frustrerande men känts ok att inte träna så mycket, men nu när läkaren beordrade mig att vila från träningen tills en diagnos ställts känns det genast mycket jobbigare att avstå från träningen.

Det kryper i min kropp och jag längtar efter ett svettig pass och mjölksyra.

FRUSTRATION!

                          

Annonser