Och hur gick det då?

Där satt jag. Klockan var strax innan 13. Klumpen i magen var borta men däremot hade jag domningar i armhålorna och händerna. Kroppen upplevde stress. Kan inte säga att jag direkt kände mig välkommen av inredningen inne på Försäkringskassan. Okej, man ska inte ha förutfattade meningar, titta snett på andra eller döma någon utifrån hur dom ser ut. Sorry, men jag kunde inte låta bli. När jag tittade mig omkring där inne så kände jag mig extremt malplacerad…. Jag hörde verkligen inte hemma där.. Äh, glöm det – svårt att förklara.

Ingela bar blå kavaj, loafers och hennes naglar var målade med ett ljust och fint pärlemorlack. En kvinna på 40+ med ett leende på läpparna. Hallå, hade jag kommit rätt? Nära och kära har målat upp en skräckbild om Försäkringskassan och deras handläggare. Men min handläggare såg bra ut, log och kändes lugn och harmonisk.

Det var en oerhört bra timme där vi pratade om det mesta. Jag gick därifrån med ett leende på läpparna och kände även att jag saknade jobbet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s