En liten människa

Innan jag kände de första sparkarna så var det bara illamåendet som gjorde mig påmind om att jag faktiskt var gravid.
Sen när sparkarna kom, de blev tydligare, oftare och hårdare började jag smått inse att det faktiskt är en människa i mig.

En människa! Hur läskigt låter inte det?

Nu när jag börjat vänja mig vid både rörelserna och det faktum att det är en människa där inne kommer nästa grej.
Tre måndagskvällar i rad har vi varit på förlossningförberedande kurs. Och efter det började jag inse att den här krabaten som bott i mig ett tag, 214 dagar för att vara exakt. Han kommer att vilja komma ut inom en snar framtid. Ut ur mig!

Hallå, hur äckligt känns inte det?
Jag har hittills försökt att inte läsa om eller tänka på förlossning. Tror att det blir värre av att måla upp en bild och sen blir det inte så. Och jag vill absolut inte läsa andras förlossningsberättelser. Skulle bara skrämma upp mig själv.

Min tanke är att jämföra det med ett träningspass, ett crossfit pass. Om jag inte har en aning om vad som väntar mig när det väl är dags så har jag inget annat val än att köra på när jag väl är där.

Har ställt in mig på att det kommer att vara det värsta jag någonsin varit med om att att smärtan inte går att jämföra med något annat. Då kan det bara bli bättre.

zlatan

Annonser

2 thoughts on “En liten människa

  1. Precis så resonerade jag också. Visste liksom att det förmodligen skulle göra skitont, men att gå och oroa sig över ngt du ändå inte kan styra över är bara onödigt. Barnet kommer på ett eller annat sätt att komma ut och du kommer fixa det! Vi människor är så jävla häftigt skapta!

  2. Hej Anna! Har kikat in på din blogg några gånger tidigare men nu var det länge sedan! Gratulerar till pyret i magen,vad roligt!! Vill bara kort kommentera det du skrivit om föreställningar (eller uteblivande sådana) om förlossningen.Tänkte EXAKT som du…att se det som ett brutaljobbigt träningspass (i mitt fall boxning ).Hade med mig musiken till BB jag brukar lyssna på under dessa helvetestimmar….och jag kan säga att det gav energin att genomgå en förlossning.Att ha en mental förberedelse är guld värt! Vad som händer i kroppen och hur det känns kan man aldrig föreställa sig..för det är en ny,unik upplevelse..men du kan förbereda dig mentalt på att det blir det jävligaste du upplevt…allt annat blir liksom bonus! 😉 Så…ingen kort kommentar…men kunde inte låta bli att notera likheten i ”tänket”. All lycka till dig och din framtida familj! KRAM /Elin Lausch Granlund (fd Jakobsson)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s