Tjuvar

Sen jag blev utbränd har jag blivit extra noga med att välja vilka personer jag omger mig med. Energitjuvar är det sista jag vill ha i mitt liv.

Tror inte att det är någon som vill omge sig med personer som är själviska och som suger all energi -Personer som aldrig ger nått tillbaka. Ni vet dom där som alltid tar allt förgivet. 

Dom som vägrar att se/acceptera sitt beteende. Energitjuvar gör saker, oftast omedvetet och skyller mer än gärna ifrån sig, vägrar att inse att det är han/hon som har gjort fel/är problemet. Personer som saknar medkänsla och aldrig kan glädjas för andra.

Förneka -ja det gör dom. Egentligen bör man konfrontera dom -men det kan ju faktiskt gå så långt att man inte orkar bry sig längre. När man faktiskt tycker att det är dags för denne att själv bli medveten om sitt beteende. 

I en sund relation är det ett jämt utbyte av energi, givande och tagande, det går jämt och harmoniskt och lämnar en positiv känsla inombords. Något man knappast har med en energitjuv.

Jag är trött på alla er. Man ska inte behöva anpassa sig och känna sig överkörd.

Hej då energitjuvar. Livet är för kort för att slösas bort på er människor som inte ger nått tillbaka. 

 

 heart_139597285

 

Annonser

En kaka kan du väl unna dig?

Men ska du inte ha en bulle? En godis kan du väl ta? Men lite pasta kan du väl smaka? Va då, äter du inte kolhydrater? Äter du inte socker?
Nej, det är ingen diet – det är en livsstil. Jag äter det jag och min kropp mår bra av.
Riktigt tröttsamt med alla frågor. Det är allt annat än acceptabelt att tacka nej till sötsaker. Och nej jag ”unnar” mig inte heller. Tycker inte att det är att ”unna” sig när man äter sånt man inte mår bra av. Och vem vill öka risken för t ex diabetes?

Låt mig citera Cecilia Folkesson. Tjejen som har en förbannat bra syn på kost och träning.
”Unna sig = att man inte kan hålla sig ifrån något man vet man inte borde äta.”
Läs mer här – http://www.ceciliafolkesson.se/kanelbullens-dag/

– An extra sugary drink each day increases a child’s risk of obesity by 60%.
– One or two sugary drinks a day increases the risk of type 2 diabetes by about 25%.
– Diabetes is the cause of more than 60,000 amputations a year.
– About half of men with diabetes will experience erectile dysfunction. www.therealbears.org
http://www.ceciliafolkesson.se/sugar-sugar-sugar-i-wanna-make-you-happy/

En bild säger mer än tusen ord så här kommer svaret till er som undrar varför jag inte äter socker eller proppar i mig kolhydrater.

”Rätt” värderingar och uppfostringstaktik

Förra veckan skrev en vän ett fantastisk blogginlägg som jag tänkte dela med mig av men dåligt minne som jag har rann det ut i sanden.  Men i dag fyller hennes söta, underbara och smarta lille kille 2 år och jag kom att tänka på det där inlägget från förra veckan.

Inlägget handlar om ”rätt” värderingar och uppfostringstaktik. Jag själv har ju inte barn och vet inte hur många gånger jag fått konstiga blickar eller kommentarer när jag yttrat mig i det här ämnet. Ofta har jag fått höra ”När du får barn kommer du att se allt på ett annat sätt”. Man får tydligen inte ha en åsikt om ”rätt” värderingar och uppfostringstaktik när man själv inte har barn. Och mina åsikter uppskattas oftast inte. Kanske för att det tas som kritik.

Karins inlägg fick mig att le stort. Någon som tänker och tycker som mig – och hon ÄR mamma.
Ha! Där fick ni som kritiserat mig.

Och det här med flickiga och pojkiga färger är ju bara löjligt.
Antar att det är många som inte vet att rosa från början ansågs vara en maskulin färg.

I den västerländska kulturen blev rosa tillskrivet till ett enskilt kön på 1920-talet eller tidigare. Från då till 1940-talet ansågs rosa vara lämpligt för pojkar eftersom färgen var releterad till rött och därför mer maskulin, medan blått betraktades som lämpligt för flickor eftersom det var en mer känslig och prydlig färg. Sedan 1940-talet var den samhälleliga normen omvänd; rosa var lämpligare för flickor och blå för pojkar, en vana som har fortsatt in på 2000-talet
– Wikipedia

Givetvis uppfostrar väl alla föräldrar sina barn som dom vill. Men jag tror det är många som gör det svårare än vad det behöver vara. Jag själv anser att mycket handlar om sunt förnuft.

När jag blir mamma, ska jag bli en lika bra mamma som min vän Karin. 

Funkade inte att länka till hennes inlägg så här kommer det, copy paste från http://dixiedynamite.blogg.se

DET HÄR MED ROSA OCH GODIS

Folk pratar ju. Om alla andra. Målar upp sig själva som några jävla änglar som har ”rätt” värderingar och uppfostringstaktik.
Visste inte att man kunde göra rätt och fel där. Alla föräldrar uppfostrar väll sina barn som dom vill.

Kanske som vegetarianer, som slagskämpar, som mobbare, som små prinsar och prinsessor, som godisråttor, som pojkiga pojkar och flickiga flickor.

Jag uppfostrar mitt barn till en självständig, ödmjuk, medveten och vettig individ.

Vilket då innebär att han inte får springa runt och stimma i en evighet. Han får inte slåss. Han får inte vräka i sig godis och läsk. Han får inte skrika, sparka och bitas.

Han får istället springa runt och stimma en lagom stund. Han får saft och nån kaka då och då. Han får springa, hoppa och härja utomhus i friska luften.

Varför han inte får göra som han vill och som barn i hans omgivning gör?

För att jag tycker inte det lämpar sig med Cola och massa godis till nån som är två är. Tycker inte det lämpar sig att springa runt och vråla. ”För han är pojk och pojkar gör så.” Tycker inte det lämpat sig att leka så hårt att barnen blir ledsna.

Men enligt vissa så gör jag fel. Framför allt gör jag fel för att jag klär honom i rosa. En färg från spektrat. Jag har nog aldrig förstått det där med tjejiga och killiga färger.
Jag har ju kläder i alla färger. Killiga också. Väldigt lite tjejiga färger.
Förmodligen gillar jag tjejer egentligen då.

För det är vad folk säger. ”Klär du han i rosa blir han bög.” Då borde ju jag vara flata. Och alla andra tjejer för den delen.

Jag trodde inte man kunde _bli_ bög. Det är något man är.
Lika som att man _får_ inte Downs Syndrom. Det födds du med.

Säger inte att jag är världens bästa morsa. Absolut inte.
Men jag säger heller inte att nån annan är världens sämsta. Bara för att dom uppfostrar sitt barn på ett annat vis än jag.

Kanske ska jag börja säga det. För andra skäms inte för att säga att jag är dålig i det jag gör.

Detta ämne kan man nog diskutera i en evighet. Det är bra. Saker som detta ska diskuteras. Alla tycker olika och det får man.
Men sätt dig inte över nån annan.

Sätt dig för faan inte över mitt barn för då kommer du ångra det.

Pinchos i går

I går hade jag en av de bättre kvällarna på länge. Jag och C testade en ny restaurang. En tapasrestaurang som heter Pinchos. En sak som skiljer Pinchos från andra ställen är att du här beställer in allt via en app. På sin site skriver dom ” Du slår dig ner, beställer smidigt via vår app och låter dig förföras.” Och jag lovar – mina smaklökar blev förförda.  Maten var fantastisk. Alla smaker. Mm så gott. Rena orgasmer för smaklökarna.
Min favorit var utan tvekan den gratinerade camembert med tomat, honung och rosmarin. Ljuvligt!

En perfekt restaurang för mig som inte äter pasta, ris, potatis etc. Här var det bara att beställa in. Inget krånglande med att byta ut något.
Utan tvekan vårt nya favvo place. Dröjer nog inte länge innan vi äter där igen.

Dagen efter

Gårdagen var fantastisk. Längesen jag kände mig så glad och på ett riktigt bra humör. Sessionen med psykologen bidrog en del. Hade energi att köra ett träningspass ute och efter det sparka lite fotboll och vara social.
Efter middagen var jag helt färdig. Drack en kopp chai, lyssnade på Enya en stund och sen la jag mig på spikmattan. Somnade som en stock.

I dag vaknade jag vid kl 10. Stel i hela kroppen. Hej Träningsvärk! Kände inte alls för att gå upp. Lyckades somna om och för en stund sen orkade jag ta mig ur sängen. Leendet jag bar i går och den där härliga känslan har försvunnit under natten.
Frukosten har ätits eller snarare druckits. Mixade blåbär och kokosmjölk – ny favvo.

Göteborg är grått i dag och min plan är att inte gå utanför dörren. Och nu började det regna också. Typiskt Götet, men jag skulle aldrig byta Sveriges framsida mot Stockholm. Jag ska ägna dagen åt att få tillbaka leendet och den glada känslan jag hade i går.
För den finns ju uppenbarligen där….

Fantasilöst

För första gången på evigheter hade jag idétorka när det gällde middagen. Kände inte för att laga något alls. Jag har alltid en lista med recept som jag vill testa, men inte ens något av det lockade. Men äta bör man ju. Det blev en av det mest tråkiga och fantasilösa rätterna. Alltså något som inte finns med på min topp 10 lista över favoriträtter – tacogratäng. Jag har aldrig varit och jag kommer heller aldrig att bli något fan av tacos, tacogratäng, tacopaj etc. Det är inget som tilltalar mig. Tacos är det  sista som serveras här hemma när det är fredagsmys. Det är ungefär lika gott som korv och makaroner. Blä!

Jag växte upp i ett hem där middagarna var varierade. Vi var aldrig en familj som återkommande hade fredagsmys med tacos. Fredagsmys hade vi men det serverades bra mycket bättre mat än tacos. Riktigt mat! Jag kommer alltid att vara min mamma tacksam för att jag inte behövde växa upp i en familj där man återkommande åt samma sak. Det har gjort att jag lärt mig att tycka om och äta det mesta. Min mamma är en riktigt mästerkock och min idol när det gäller nya experiment för hur man tillfredställer smaklökarna.
Tack mamma!

Receptet på kvällens enormt tråkiga middag

500 g nötfärs
200 g philadelphiaost original
2 dl creme fraiche 34%
Tomater
Hackad paprika
1 hackad gul lök
Jalapenos
salt, peppar
2 msk tacokrydda
1 msk tomatpuré
2 dl vatten
1 vitlök
3 dl riven ost

Tacokryddan gjorde jag själv. Då slipper man socker, tillsatser och annat strunt.

1½ tsk salt
2 tsk chilipulver
2 tsk paprikapulver
1 tsk vitlökspulver
1 tsk lökpulver
1 tsk spiskummin
2 krm cayennepeppar