Kärlek & Helium

Ja, vad ska man säga? Alla har vi våra svagheter,  ja även jag 🙂

Be mig prata inför flera hundra personer -inga problem. Men när det kommer till överraskningar så skjut mig.
Jag föredrar att överraska -inte att bli överraskad. Att inte ha kontroll på situationen får mig helt ur balans.
Men i dag hände det. Överraskningarnas överraskning -babyshower.

Babyshower;
”In some countries, a baby shower is a way to celebrate the pending or recent birth of a child by presenting gifts to the mother at a party”

Det enda jag fick fram var tårar. Och kombinationen av att ha världens sämsta dag samt att ”utsättas” för en av sina svagheter framstod jag kanske inte som världens gladaste o tacksammaste person.

Men tacksam är bara förnamnet.

Jag vill att ni ska veta hur mycket det betydde för mig. Skäms och önskar att jag hade kunnat visa det bättre. Känner en oerhörd tacksamhet över att ha så fina vänner och längtar tills vår lille skrutt får lära känna er alla.

Just nu kan inte tårarna sluta rinna. Inte bara för den kärlek, glädje och tacksamhet jag känner utan också för att det i dag blev ännu mer verkligt att jag faktiskt ska bli mamma. 65 dagar kvar – this is getting serious som Celine Dion skulle sagt.

Presenterna, dekorationerna, tårtorna -allt var verkligen helt fantastiskt. Tusen tack.
Tack även till er som p g a sjukdom och annat inte kunde komma men ändå bidrog till de fina presenterna.
Bombo (ja det är arbetsnamnet. humla på italienska) sparkar för fullt nu, så jag tolkar det som att han hälsar och tackar 🙂

bomb2 bombo1

Nu ska den här barbamamman fortsätta vila.. men först ska jag äta upp tårtbiten 🙂

En liten människa

Innan jag kände de första sparkarna så var det bara illamåendet som gjorde mig påmind om att jag faktiskt var gravid.
Sen när sparkarna kom, de blev tydligare, oftare och hårdare började jag smått inse att det faktiskt är en människa i mig.

En människa! Hur läskigt låter inte det?

Nu när jag börjat vänja mig vid både rörelserna och det faktum att det är en människa där inne kommer nästa grej.
Tre måndagskvällar i rad har vi varit på förlossningförberedande kurs. Och efter det började jag inse att den här krabaten som bott i mig ett tag, 214 dagar för att vara exakt. Han kommer att vilja komma ut inom en snar framtid. Ut ur mig!

Hallå, hur äckligt känns inte det?
Jag har hittills försökt att inte läsa om eller tänka på förlossning. Tror att det blir värre av att måla upp en bild och sen blir det inte så. Och jag vill absolut inte läsa andras förlossningsberättelser. Skulle bara skrämma upp mig själv.

Min tanke är att jämföra det med ett träningspass, ett crossfit pass. Om jag inte har en aning om vad som väntar mig när det väl är dags så har jag inget annat val än att köra på när jag väl är där.

Har ställt in mig på att det kommer att vara det värsta jag någonsin varit med om att att smärtan inte går att jämföra med något annat. Då kan det bara bli bättre.

zlatan

Träning v 7

Onsdag
A: Trap 3 raise 10/10  rep vila 20 s x 2 set 4 kg
B: Powerraise 10/10 rep vila 20 s x 2 set

C: 3 varv
1 min KB sving m högt drag en hand 4 kg
1 min Farmers walk m KB Burpee 40 kg
1 min Man makers drag 7,5 kg
1 min KB sving 10 kg
1 min Shuttle Run
1 min Dra in släden 20 kg

Fredag:
Teknik Clean & Jerk

OTM i 18 min
1 C+J
2 Höga box jump
3 armhävningar med klapp

Lördag:
4×8 min AMRAP, 3 min vila

1) 21 squats + 400 m rodd
2) 15 box jump + 15 utfallssteg
3) 15 situps + 15 DU (tredubbelt för mig som körde vanliga hopp)
4) 5 TTB, skalning med boll, 10 utfallshopp, 10 burpees

gruppbild

Sista veckan

Har hällt upp en kopp kaffe. Sitter i köket och tittar på snöflingorna som yr utanför fönstret. Många tankar nu. Detta är sista veckan jag jobbar 75 %.

Det har varit en tuff resa sedan maj 2012. En berg- och dalbana.

Om man själv inte varit utbränd så är det nog väldigt svårt att förstå. Bara för att jag börjar jobba 100 % innebär inte det att jag är 100 % återställd. Nej, jag kommer att få fortsätta jobba med mig själv. Allt för att inte åka dit igen. Vägen tillbaka är mycket längre än vad många tror. Jag har fortfarande bra och dåliga dagar.

Jag är stolt. Stolt över att ha kommit så här långt.

Ni är många i min omgivning som stressar. Skippa nyårslöften som ändå brutits om någon vecka.
Lova er själva att stanna upp och känn efter. Hur mår du? Var närvarande, här och nu.
Var rädd om dig! Gör det som får dig att må bra.
Rensa bland dina vänner. Varför skall du umgås med dom som bara tar energi?
Var inte rädd för att tänka på dig själv. Ibland måste du själv komma i första hand.
Lär dig säga nej. Våga be om hjälp.

Jag lovar dig – det är inte värt att stressa.

Ska dricka upp resten av kaffet och bara vara. Senare i dag blir det ett crossfit-pass. För mig är det inte bara träningen som lockar. Det är en fantastisk känsla att omges av människor som ger massvis med energi. Tack!

3-quotes_good-for-your-soul

 

 

Sammanfattning v 4

Har börjat att föra träningsdagbok. Vill kunna följa min utveckling och ha något att se tillbaka på om t ex ett halv år.

Så här har veckans träning sett ut:

Måndag:
Crossfit
A1: Bulgarian Split Squats 8/8 rep x 2 set, Vila 30 sek
A2: Biceps curl m hantlar 8 rep x 2 set, Vila 30 sek
A3: Medicin Ball Situps 4 kg 10 reps x 2 set, Vila 30 sek

B: På 25 min, så långt som möjligt; 3-6-9-12 rep osv
Wall Ball 4 kg
Pull ups (jag skalade och körde ringrodd)
Med ball situps 4 kg

Torsdag:
Tränade med Rebecca (PT på SATS)
Pyramidintervaller, Springa 1 min, vila 1 min, springa 2 min, vila 1 osv upp till 4 min och sen trappa ner till 1 min.
Började på hastighet 9 och trappade upp till 10.
Marklyft
TRX Suspended Crunch
Mountainclimbers

Fredag:
Crossfit
A1: Front Squats 20 kg, 8 rep Vila 1 min x 2 set
A2: Pullups 8 reps, Vila 45 s x 2 set

B:
På 15 min, så långt som möjligt; 3-6-9-12 rep osv
Front Squats, 20 kg
Chest to Bar (jag skalade och körde ringrodd)
Burpees

Lördag:
Promenerat 8 km

Söndag:
Promenad samt mobilitetsträning

Skärmavbild 2014-01-26 kl. 22.26.48

 

Nykär

Om det finns någon i min omgivning som kunnat undgå det kan jag berätta att min nya kärlek heter Crossfit. Tror att jag pratat hål i huvudet på det flesta. Men det är ju så förbannat skoj. Dagen innan nyårsafton testade jag crossfit. Det krävdes bara en timme, sen var jag fast.

Med alla dessa goa, peppande och inspirerande människor runt omkring sig kan man inget annat än att ha roligt.

Svett, gemenskap och glädje -gôtt e det 🙂

cropped-Crossfit_Partille5

 

Bild lånad från cfpartille.se

 

Tacksamhet

Hittills har veckan bjudit på två gympass. I går körde jag aktiv vilodag med några km powerwalk. I morgon blir det en lång dag på jobbet och jag vet redan nu hur trött jag kommer att vara vid kl 17 i morgon -så vilodag har planerats in.

På fredag ska jag ge mig på dom där chinsen. Gummiband är beställt, hoppas det dyker upp i morgon.

Vi har alla något att vara tacksamma för varje dag. I dag är jag extra tacksam för att jag fått ha ännu en dag då jag orkat ur sängen, kunnat motstå alla stressande faktorer i vardagen och orkat göra alla dagliga saker som många ser som en självklarhet. För bara några månader sen kunde jag vissa dagar knappt komma ur sängen. Kroppen gjorde ont och jag var mentalt utmatta. Jag väntade på en diagnos och hade ingen aning om hur det skulle sluta.
Så ta hand om dig/er/varandra. Stanna upp och tänk efter vad du är tacksam för-just nu.

En kopp te och bra läsning får avrunda den här dagen.

20131002-214914.jpg

Rutiner

Just nu kretsar det mesta runt att börja leva igen. Att hitta tillbaka till rutiner. Fysiskt mår jag bättre än på väldigt väldigt länge. Jag gör min andra vecka med 75 %. Varje arbetsdag är en mental utmaning. Att hela tiden stå emot alla andras stress. Att inte dras med och hamna i ekorrhjulet igen.

Jag jobbar hela tiden med att försöka hitta ett bra skydd för att mentalt kunna skydda mig mot stress. Det är svårt och antagligen något jag kommer att få jobba på ett tag.

Rutiner är viktigare än någonsin. Det gör att jag känner att jag har kontroll och det gör att jag kan undvika stress till en vissa del. Men om något ändras i sista minuten, om något planerat ändras i sista minuten, då blir det rörigt i skallen. Ibland gör det mig extremt stressad och jag får koncentrationssvårigheter.

Jag känner mig glad. Har en härlig känsla i kroppen. Är tacksam för att jag har så många fina människor som förgyller mitt liv. Det senaste 1,5 året har varit en enda lång berg och dalbana och nu hoppas jag att det är min tur att få var glad och må bra.

Jag förtjänar det!

20131001-215514.jpg

Tjuvar

Sen jag blev utbränd har jag blivit extra noga med att välja vilka personer jag omger mig med. Energitjuvar är det sista jag vill ha i mitt liv.

Tror inte att det är någon som vill omge sig med personer som är själviska och som suger all energi -Personer som aldrig ger nått tillbaka. Ni vet dom där som alltid tar allt förgivet. 

Dom som vägrar att se/acceptera sitt beteende. Energitjuvar gör saker, oftast omedvetet och skyller mer än gärna ifrån sig, vägrar att inse att det är han/hon som har gjort fel/är problemet. Personer som saknar medkänsla och aldrig kan glädjas för andra.

Förneka -ja det gör dom. Egentligen bör man konfrontera dom -men det kan ju faktiskt gå så långt att man inte orkar bry sig längre. När man faktiskt tycker att det är dags för denne att själv bli medveten om sitt beteende. 

I en sund relation är det ett jämt utbyte av energi, givande och tagande, det går jämt och harmoniskt och lämnar en positiv känsla inombords. Något man knappast har med en energitjuv.

Jag är trött på alla er. Man ska inte behöva anpassa sig och känna sig överkörd.

Hej då energitjuvar. Livet är för kort för att slösas bort på er människor som inte ger nått tillbaka. 

 

 heart_139597285