Återanvänding

Ett tips. Spara glasburkar. Det är perfekt förvaring. I kylen, skafferiet eller för pysseltillbehör. 

Jag diskar och sparar nästan alla burkar här hemma. I denna veckas matkasse från @arstiderna var den här glasflaskan med. Då innehöll den tomatsås, nu laktosfri mjölk. Mycket snyggare med glasflaska i kylen istället för tetra.

Det finns många bra användningsområden.  

  

Hemgjord bläbärssylt  
 
  

Så var mitt 2012

2012 firades in hos goda vänner. Tre rätters och hela kittet liksom. Då hade jag nog aldrig kunnat föreställa mig att 2012 skulle bli ett så händelserikt år. Ett extremt känslomässigt år då jag skulle lära känna mig själv. Visst har det hänt roliga saker men också mycket jobbigt.

JANUARI
2012 började bra. Det var väl iaf vad jag tyckte då. Mitt nyårslöfte var att börja äta frukost. Det hade jag slarvat med under en längre tid. Jag hade inte tid med det på morgonen. Visst låter det idiotiskt jag vet. Men det började bli min ursäkt till mycket -Jag har inte tid.
Jobbade, tränade, fyllde 30. Jobbade. Tränade och jobbade lite mer. Sa jag att jag jobbade, tänkte på jobbet och drömde om jobbet? Det mesta kretsade runt jobbet. Jag mådde bra. Toppen var mitt svar om någon frågade mig. Jag använde ordet älskar när folk undrade vad jag tyckte om jobbet. Huvudstaden besöktes och vi var på Rammstein konsert i Globen.

Helt ärligt kan jag inte berätta så mycket mer från den månaden. Jag var så stressad att jag inte minns. Var sällan närvarande och medveten om vad som hände. Jo just ja. Det blev ett besök hemma i Dalarna. Vännen Karin och jag tatuerade oss. Likadana gaddningar blev det.

bild 1-1bild 2
bild 4
FEBRUARI – MARS
I februari läser jag en artikel på aftonbladet.se. Den handlar om en tjej som på tre månader tränat sig till den ”perfekta” kroppen. En stark och välmående kropp. Min motivation till träningen var nästan i botten och jag behövde hjälp. Rättare sagt en spark i baken. Jag kontaktade Emil. Bestämde mig för att ge mig själv en tre månaders utmaning. Eftersom jag redan åt en lowcarb kost fortsatte jag med det. Uteslöt alkohol. Drog ner på mitt kaffedrickande. Drack mer vatten. Antecknade när jag åt, vad och hur mycket. Emil gjorde ett program. Det var hårt men jag gillade det. Även när jag hade blodsmak i munnen och kände att jag ville spy. Känslan efteråt när man stod i duschen var fantastisk.
1-2 pass i veckan tränade jag med Emil. 4 pass i veckan själv.
Allt detta knöddes in i en redan fullproppad vardag.

Jag utvecklades och blev starkare. Kroppen blev tightare och jag började gilla det jag såg.  Mådde bra av att träna. Då släppte jag alla tankar. Träningen tvingade mig att vara närvarande för att kunna göra övningarna rätt.

Mars fortsatte i samma spår. Fettprocenten sjönk och jag mådde bra.
bild 2bild 1bild 3bild 4

APRIL
I april kände jag mig tröttare än någonsin. Men lyfte tyngre än tidigare på gymmet. Många i min närvaro sa till mig att ta det lugnt med träningen. Flera sa att träningen hade spårat ur och att jag måste ta det lugnt och att jag var fin som jag var. Men nu hade jag kommit in i träningen. Upptäckte nya övningar och tyckte verkligen att det var roligt att träna.

Men jag behövde komma bort. Få lite miljöombyte. Tog med mig bästa Matilda och åkte på en spahelg. Och självklart packade jag träningskläder 🙂 Det var en fantastiskt skön helg.En söndag när jag vaknar känner jag mig förtvivlad. Gråten i halsen. Känner mig utmattad och vill bara skrika.

bild 2 bild 3 bild 4

MAJ – JUNI – JULI – AUGUSTI

Blir sjukskriven. Känner mig värdelös och misslyckad. Vad ska andra tycka och tänka om mig? Har svårt att acceptera mitt hälsotillstånd. Skäms över hela situationen.

Börjar gå hos psykolog. Till en början livrädd för vad han ska tycka. Vill inte bli dömd. Men det visar sig vara precis vad jag behöver. Allt som hänt under en längre period har kommit i fatt mig. Nya arbetsuppgifter. Min mormors bortgång och många andra saker jag inte tagit mig tid att bearbeta har lagts på hög. Det får inte plats mer och jag är nu utmattat både fysiskt och psykiskt.

Rekommendationen är vila. Inte jobba. Inte träna. Inga sociala medier. Det var dags att gå offline. Hur svårt det än var så bestämde jag mig tillslut att koppla bort allt.
Valde även att stänga av vissa relationer som jag tyckte tog mer energi än vad de gav. Svårt, tråkigt och väldigt jobbigt. Men nu var det dags att låta mig själv komma i första hand.
Maj gick i tårarnas tecken. Har nog aldrig gråtit så mycket. Den större delen av tiden spenderades hemma eller ensam vid havet. Jag orkade inte vara social eller i större folkmassor så jag slutade även att gå i affärer. Jag kunde inte det.
Ensam under täcket med favoritmusik i lurarna då mådde jag som bäst. Jag isolerade mig ganska rejält från allt. Något som oroade många.
Min aptit försvinner mer och mer. Jag äter knappt ett mål mat om dagen. Lever på kaffe och vatten. Orkar inte bry mig. Tappar på väldigt kort tid 6-7 kg.
bild 2
Saknar träningen. Är dum nog och tror att träningen ska göra mig gott. Bestämmer mig för att träna lite. Lite träning blir dagliga promenader på 8-14 km.
Jag börjar känna mig bättre för att snart komma att må ännu sämre. Har periodvis så mycket hjärtklappningar att jag är förberedd på att dö. Tjatar mig till ytterligare ett EKG. Det är det tredje som görs på några veckor. Även denna gången visar det perfekta resultat.

Stressen sitter i mina muskler mellan revbenen. När jag känner att det sticker och gör ont i hjärtat så är det i själva verket i musklerna. Har under denna perioden dagligen stickningar/domningar i händer och fötter och ibland även ljumskarna.

Under sommaren händer det även en hel del roliga saker. För fjärde året i rad spenderas en helg i Sjötorp. Finaste vännerna är med. Det grillas, skrattas och vissa badar i kanalen endast iförda vita kalsonger. En rolig helg med många minnen.

Efter tio år är det nu dags att förnya körkortet. Känner mig för en stund gammal men ler när jag samma dag får visa leg på systemet.
bild 1

På väg till Dalarna besöker vi både Gränna och Vadstena. Flera secondhand butiker besöktes men tyvärr gjordes inga direkta fynd. Nostalgikväll i Vadstena. Finaste sommarkvällen 2012. Ljummet i luften. Promenader vid vattnet. Historiaälskare som vi är besöker jag och sambon Vadstena kloster. Intressant är bara förnamnet.
bild 1-1 bild 2-1 bild 3-1

Några dagar spenderades i Dalarna. Tillsammans med mina föräldrar och brorsan och hans Malin spenderas en dag i skogen. Hittar inte så många kantareller men jag mår bra av att få vara i naturen. En dag spenderas vid en fors. Kollar när brorsan och ett gäng testar forsränning. Njuter av sommaren och får några fräknar. Den obligatoriska
minigolfrundan spelas med de finaste vännerna i Dalarna. Jag började succesivt att må bättre. Varje dag är en utmaning. Det var svårt att planera och att tacka ja till inbjudningar eftersom jag inte visste hur jag skulle må från dag till dag.
bild 4 bild 3 bild 5

Veckorna går fort och sommaren är snart över.

SEPTEMPER
Får upp ögonen för Paleo kost och jag blir helt såld. Kosten läggs om och jag mår bättre än någonsin.
Får beskedet att lillebror varit med i en MC olycka. Kallsvettas, skriker och tårarna sprutar. Livrädd för att få höra det värsta.
Han hade änglavakt.
Slänger mig på ett tåg och åker upp till Örebro för att träffa honom innan en specialistoperation ska göras.
Några veckor senare kommer finaste bror på besök. Det blir en slapp och skön helg.
Vännen Rose-Marie fyller år och jag går på första festen sen jag blev sjukskriven. Nykter och trött åker jag hem strax innan kl 23.
bildOKTOBER
Det händer mycket på en gång. Arbetstränar två timmar om dagen.
Efter 3 års letande får vi äntligen en lägenhet. Vi har tre veckor på oss att packa allt, ha visning av befintlig lägenhet samt sälja den.
IMG_3998
NOVEMBER – DECEMBER
Flyttlasset går. Kaos är bara förnamnet.
Kartonger till förbannelse. Tapetsering och golvslipning. Slipdamm överallt. Två nätter sover vi i vardagsrummet då hantverkarna håller på med sovrummet. Har börjat jobba två timmar om dagen. I kombination med flyttkaoset tar det mer energi än vad jag har.
Vill bara att allt ska vara över.
IMG_4085

IMG_4222
I mitten av november föder min fina vän Sarah en liten kille. Här hemma byts iPhone 4 mot en 5:a.
IMG_4107
Första advent firas i Sjötorp. För mycket mat äts, mitt lag vinner i TP och jag mår bra.
Mitt uppe i TP spelandet ringer mobilen. Jag har blivit moster till världens finaste Hugo.
Är stolt över min syster! Tårarna kommer och tillsammans med vännerna utbringas en skål för den nya lilla människan.
IMG_4388

IMG_4413

IMG_4398

Jag jobbar två timmar om dagen. Vissa dagar funkar det bra. Andra dagar inte alls. Hemma börjar saker att komma på sin rätta plats.
Det pyntas inför jul. Stake och kulor i fönstret. Införskaffar en tomten som precis som vår inredning går i gråskala.
Veckan innan julafton tar jag tåget till Dalarna. Fyra dagar spenderas med familjen. Jag myser med min systerson. Julhandlar. Trivs att vara med familjen.
Tillbaka i Göteborg bestämmer jag mig för att vi ska ha julgran i år när vi äntligen har plats för det. Till min sambos inte alls speciellt stora förtjusning införskaffas en kungsgran. Jag betalar, han bär 🙂
Jul firas hos svärmor. Äter way to much och bestämmer mig för att mitt nyårslöfte och utmaning för 2013 ska bli 100 dagar med strikt Paleo.

Den sista veckan av 2012 spenderas större delen av dagarna i sängen/soffan. Förkyld och feber.

2012 är över. Många erfarenheter rikare!

Ett stort tack till alla som stöttat och orkat lyssna.
Extra tack och många kramar till Christopher, Marie, min familj, Susi, John, Tero, Mikael, Karin, Mattias, Anton & Matilda.

GOD FORTSÄTTNING!



Projekt Thonet

Har fyndat två stolar i dag. 100:- st. Helt klart värt det. Den vita pinnstolen är nästan helt felfri. Den andra kommer att bli mitt projekt. Blev nästan tårögd när jag såg hur illa behandlad stolen blivit. Den fina trästolen målades en gång blå och sen vit ovanpå det. Långt i från bra eller snyggt gjort. Fy!

Sitsen som tyvärr inte är original kan man lätt plocka bort. Har ännu inte bestämt mig om jag ska stoppa och klä den eller bara betsa den. Det finns en stämpel på insidan av stolen. Bokstäverna HONET syns tydligen men jag tycker det ser ut som ett svagt T framför de andra bokstäverna. Stämmer det så har jag nog gjort mitt bästa fynd någonsin. Michael Thonet var en tysk möbelformgivare och räknas som industridesignens pionjär. Han levde 1796-1871.
Det blir till att göra några efterforskningar få se var ifrån stolen kommer. Spännande!

IMG_4691

IMG_4694

IMG_4693

Hemma hos oss…

… Händer det grejer.
Mannen i mitt liv målade och slet i går.
Bra blev det. Gult har bytts mot vitt och jag börjar känna en viss tillfredsställelse.
Besökt Ikea i dag. Köpte min första Billy hylla. Billig och ja det blev helt ok. Den får duga så länge. Det sista är uppackat nu. Det känns förbannat skönt. Eller vänta en kartong står kvar på vår inglasade balkong. En hel kartong med inredningstidningar. Slänga dom tänker jag inte göra så kartongen får stå där så länge. Egentligen ville jag ha en gammal möbel för våra böcker. Helst ett slitet skåp. Men det kan dröja så Billy får rycka in så länge.

Nu kan vi börja bo in oss. Sen allt eftersom kan vi sätta upp tavlor och få vissa detaljer på plats.

I fredags såg det ut så här

20121209-160602.jpg

20121209-160633.jpg

Nu ser det ut så här

20121209-160745.jpg

20121209-160753.jpg

20121209-160802.jpg

Nytt runt halsen

För en tid sedan fick jag ett smyckeskrin som tillhört Christophers mormor. Perfekt, då mitt smyckesfat med tvåvåningar snart svämmar över.

I skrinet hittade jag en liten… jag hittar inte rätt ord så jag säger glasgrej 🙂
På dess baksida fanns spår av torkat lim och min svärmor trodde att det en gång varit en ring. Jag fastnade för glasgrejen och kände att jag ville göra något med den i stället för att bara låta den ligga. Min första tanke blev att fästa den på en ring. Ringar – stora och udda, är nog den typen av smycke som jag gillar mest.
Men efter att ha pratat med en vän som själv tillverkar smycken blev jag övertalad att göra ett hänge av det. Och jag måste säga att det blev förbannat fint.

Tanken är att bära smycket på en längre silverkedja. Trodde att jag hade en sån. Men kan inte hitta den. Just nu är det flyttkaos här hemma så den ligger säkert någonstans i röran.

Provade det på en kortare kedja i går och jag trivs med hänget. Men det kommer att bli snyggare med en längre kedja.
Det känns speciellt att ha ett smycke som faktiskt har en historia och som tidigare burits av en underbar person.

Orrefors

När jag köper något så vill jag helst att det ska fylla en funktion i hemmet. Inte bara vara en prynad. Ett av mina senaste inköp är ett fat på fot från Orrefors. Ett litet nästintill omärkbart nagg finns på fatets kant. Inget som stör mig och för en tia blev fatet mitt.

Fatet har fått en plats i köket. Just i dag har jag lime på det.

 

 

 

 

 

 

 

Lyckhem

Och så stod det äntligen här i köket. Ett vitt bord. Lyckhem är namnet och jag tror inte att det finns kvar i IKEAs sortiment. Förra ägaren Gustav och hans tjej med platinablont hår hade bara haft det knappt ett år. Visst finns det någon lite skråma här och där men inget som gör det fult eller obrukbart. Storleken är 150 cm långt och 85 cm brett. Till bordet finns en 50 cm iläggsskiva som är perfekt om det är så att man har ett större sällskap på besök.

Vi är nöjda med köpet. Även om det blev lite dyrare än planerat. Men det här bordet kommer att finnas kvar ett tag och få en del historia. Det finns gott om plats för flera den dagen vi bestämmer oss för skaffa barn.