En liten människa

Innan jag kände de första sparkarna så var det bara illamåendet som gjorde mig påmind om att jag faktiskt var gravid.
Sen när sparkarna kom, de blev tydligare, oftare och hårdare började jag smått inse att det faktiskt är en människa i mig.

En människa! Hur läskigt låter inte det?

Nu när jag börjat vänja mig vid både rörelserna och det faktum att det är en människa där inne kommer nästa grej.
Tre måndagskvällar i rad har vi varit på förlossningförberedande kurs. Och efter det började jag inse att den här krabaten som bott i mig ett tag, 214 dagar för att vara exakt. Han kommer att vilja komma ut inom en snar framtid. Ut ur mig!

Hallå, hur äckligt känns inte det?
Jag har hittills försökt att inte läsa om eller tänka på förlossning. Tror att det blir värre av att måla upp en bild och sen blir det inte så. Och jag vill absolut inte läsa andras förlossningsberättelser. Skulle bara skrämma upp mig själv.

Min tanke är att jämföra det med ett träningspass, ett crossfit pass. Om jag inte har en aning om vad som väntar mig när det väl är dags så har jag inget annat val än att köra på när jag väl är där.

Har ställt in mig på att det kommer att vara det värsta jag någonsin varit med om att att smärtan inte går att jämföra med något annat. Då kan det bara bli bättre.

zlatan

Kreativitet

I sociala medier dyker det upp #tbt-bilder, throwbackthursday.
Den senaste tiden har var och varannan dag varit throwbackdays för mig. Tänker ofta på det som varit -kanske för ofta. Vad vet jag?

Solen skiner och jag sitter på tåget till Dalarna. På väg tillbaka, till det förflutna.

I dag är det en sån där dag då jag skulle vilja sitta på ett café med en god cappuccino och skriva, skriva, skriva.

I två veckor har jag varit arbetsbefriad. Det är många tankar kring framtiden. Vad ska jag bli när jag blir stor?

Just nu har jag den perfekta chansen att byta bransch. Jag vill så gärna skriva eller kanske jobba med UX.
Ingen utbildning inom något av det. Finns väl ingen som skulle anställa mig bara för att jag tycker det är roligt att skriva. Eller?

Hur gör jag mig själv till ett attraktivt varumärke?
Ja, det blir dagens fråga till Google.

Jag vill göra något kreativt. Har börjat skissa på en app. Just nu finns skisserna bara i mitt huvud. Under nästa vecka är tanken att få ner det på papper.
Kan man använda Balsamiq för Mockups till appar?

Bloggandet har varit mitt sätt att hålla skrivandet vid liv, även om det inte varit de mest kreativa texterna så har fingrarna och hjärnan fått jobba.
Har en del tankar och idéer om en ny blogg. Vet bara inte när jag ska få tummen ur att påbörja den. Jag är mest kreativ nattetid men vill inte börja vända på dygnet.

Nästa vecka ska jag besöka Kale’i Kaffebar. Kanske kan en god cappuccino göra mig kreativ även på dagtid?

20140613-074046-27646287.jpg

Ta sig i kragen

De senaste veckorna har varit väldigt påfrestande för mitt psyke.
Det händer väldigt mycket i mitt liv och tankarna är många och väldigt jobbiga. Jag har inte haft någon större motivation till att göra något alls utan hållt mig i min bubbla.

Bubblan av tankar kring jobbet, frivillighetspaket, ev varsel, en närstående som kanske fått cancer och planer för framtiden.
Det händer mycket men allt kan jag inte dela med mig av.

Jag är arg för att min högra hand fortfarande inte är ok och att värken i min arm sätter stopp för skrivandet. Det som annars hjälper mig att bearbeta det mesta.

Känns som det tagit mig en evighet att skriva detta. Handen och fingrarna värker.
Väntar på operationstid för mitt ganglion. Under tiden försöker jag bli av med värken genom akupunktur två dagar i veckan.

Har ångest för att jag knappt tränar. Många promenader har det blivit och nån joggingrunda. Jobbigt när motivationen saknas och det känns jobbigt att vara social. Saknar boxen, alla goa människor och träningsvärken.

Nu är dags att ta sig i kragen!

20140419-233237.jpg

Sista veckan

Har hällt upp en kopp kaffe. Sitter i köket och tittar på snöflingorna som yr utanför fönstret. Många tankar nu. Detta är sista veckan jag jobbar 75 %.

Det har varit en tuff resa sedan maj 2012. En berg- och dalbana.

Om man själv inte varit utbränd så är det nog väldigt svårt att förstå. Bara för att jag börjar jobba 100 % innebär inte det att jag är 100 % återställd. Nej, jag kommer att få fortsätta jobba med mig själv. Allt för att inte åka dit igen. Vägen tillbaka är mycket längre än vad många tror. Jag har fortfarande bra och dåliga dagar.

Jag är stolt. Stolt över att ha kommit så här långt.

Ni är många i min omgivning som stressar. Skippa nyårslöften som ändå brutits om någon vecka.
Lova er själva att stanna upp och känn efter. Hur mår du? Var närvarande, här och nu.
Var rädd om dig! Gör det som får dig att må bra.
Rensa bland dina vänner. Varför skall du umgås med dom som bara tar energi?
Var inte rädd för att tänka på dig själv. Ibland måste du själv komma i första hand.
Lär dig säga nej. Våga be om hjälp.

Jag lovar dig – det är inte värt att stressa.

Ska dricka upp resten av kaffet och bara vara. Senare i dag blir det ett crossfit-pass. För mig är det inte bara träningen som lockar. Det är en fantastisk känsla att omges av människor som ger massvis med energi. Tack!

3-quotes_good-for-your-soul

 

 

Kost behöver diskuteras

Hur mycket påverkar media och samhället oss i valet av kost? Jag tror att det är vanligare att man väljer en diet utifrån vad som är inne just nu och inte vad som man som individ faktiskt mår bäst av. Kost är ett känsligt ämne men något som behöver diskuteras mer.

Det jag väljer att äta skall ju vara bra för just min kropp. Det finns inget kostupplägg som passar alla. Bara för att kollegan väljer att äta enligt LCHF eller för att kvällstidningarna påstår att man mår som bäst när man följer 5:2 -betyder inte det att det passar just min kropp.

Det har tagit mig många år att känna av vilken kost som är bäst för just mig. Man måste ha tålamod. Lära känna sin kropp. Media kan inte veta vad du mår bra av. Jag tycker du glömmer quick fix och satsar långsiktigt.

Min kropp föredrar Paleo. Jag äter naturligt och ekologiskt för att jag vill må bra i dag, nästa vecka och flera år framöver.

Efter Crossfit-passet i morse blev det frukost i boxen. Annika bjöd på frukost.
För mig som är kost nörd var det en fantasisk känsla att sitta och prata kost med Alexandra Zazzi och Annika. Väldigt inspirerande.

Bild

Bild

Man har ju varit snyggare på bild. Men efter en WOD får man vara sliten. Bilder ovan lånad från Annikas blogg. 

Bild

 

 

Tacksamhet

Hittills har veckan bjudit på två gympass. I går körde jag aktiv vilodag med några km powerwalk. I morgon blir det en lång dag på jobbet och jag vet redan nu hur trött jag kommer att vara vid kl 17 i morgon -så vilodag har planerats in.

På fredag ska jag ge mig på dom där chinsen. Gummiband är beställt, hoppas det dyker upp i morgon.

Vi har alla något att vara tacksamma för varje dag. I dag är jag extra tacksam för att jag fått ha ännu en dag då jag orkat ur sängen, kunnat motstå alla stressande faktorer i vardagen och orkat göra alla dagliga saker som många ser som en självklarhet. För bara några månader sen kunde jag vissa dagar knappt komma ur sängen. Kroppen gjorde ont och jag var mentalt utmatta. Jag väntade på en diagnos och hade ingen aning om hur det skulle sluta.
Så ta hand om dig/er/varandra. Stanna upp och tänk efter vad du är tacksam för-just nu.

En kopp te och bra läsning får avrunda den här dagen.

20131002-214914.jpg

Rutiner

Just nu kretsar det mesta runt att börja leva igen. Att hitta tillbaka till rutiner. Fysiskt mår jag bättre än på väldigt väldigt länge. Jag gör min andra vecka med 75 %. Varje arbetsdag är en mental utmaning. Att hela tiden stå emot alla andras stress. Att inte dras med och hamna i ekorrhjulet igen.

Jag jobbar hela tiden med att försöka hitta ett bra skydd för att mentalt kunna skydda mig mot stress. Det är svårt och antagligen något jag kommer att få jobba på ett tag.

Rutiner är viktigare än någonsin. Det gör att jag känner att jag har kontroll och det gör att jag kan undvika stress till en vissa del. Men om något ändras i sista minuten, om något planerat ändras i sista minuten, då blir det rörigt i skallen. Ibland gör det mig extremt stressad och jag får koncentrationssvårigheter.

Jag känner mig glad. Har en härlig känsla i kroppen. Är tacksam för att jag har så många fina människor som förgyller mitt liv. Det senaste 1,5 året har varit en enda lång berg och dalbana och nu hoppas jag att det är min tur att få var glad och må bra.

Jag förtjänar det!

20131001-215514.jpg