Provsvar

Även detta provsvar var perfekt. Visade inget konstigt. Inget neurologiskt fel.
Om man ser till alla prover jag gjort så är jag frisk som en nötkärna. Alla prover är perfekta.
Välutredd av neurologen. Detta blev sista besöket.
Sen då?
Neurologen kommer att sammanfatta utredningen och skicka tillbaka den till min vårdcentral.
Han är inte rätt man att utreda ev fibromyalgi.

Och nu när vi vet att det inte är nått neurologiskt är det fritt fram att prova akupunktur.
Hurra säger jag. Har tjatat om det från dag ett. Jag tror på det och hoppas det kan lösa min värk.

Även om jag fortfarande är utan diagnos ler jag. I skrivande stund har jag ont i ryggen, ledvärk, nervryckningar i större delen av ansiktet och små skakningar i vänsterhanden.
Visst, jobbigt och frustrerande att må dåligt och att inte veta.
Men jag har inte MS, en hjärntumör eller nått annat läskigt, så jag känner mig ändå glad.

Nästa vecka blir det kontakt med vårdcentralen. Neurologen sa att jag inte ska räkna med akupunktur genom dom. Varför är jag inte förvånad.
Lika bra att börja leta efter en privat.

Har du tips på en bra klinik med akupunktur i Göteborg -tipsa mig gärna.

20130508-085018.jpg

Annonser

Bitter f*tta

Ytterligare ett bittert inlägg om mina krämpor.
Det har varit en jobbig kväll. Skakningar i händer och fötter. Nervryckningar på flera ställen. Ledvärk i några fingrar. Huggande värk i både höger och vänster sida i ryggen.
Stickningar i bröstet.
När jag var i stan efter jobbet trodde jag för några sekunder att jag skulle svimma. Det svartnade för ögonen och allt snurrade. Efter en stund på en bänk kändes det lite bättre men inte bra.
Tanken var att gå på meditation mellan kl 18-19 men jag stannade hemma och umgicks med Mr Grey.
Tårar har runnit ner för kinden. De flesta ser nog fram emot helgen men jag vill att det ska bli måndag så jag får mina provsvar.

Mitt uppe i allt har jag lyckats låsa mitt SIM kort så det blir till att hänga på låset hos Telia i morgon 🙂

B12

Insåg i dag att jag är så inne och uppe i allt som har med min hälsa att göra att jag glömmer att fråga andra hur de mår. Inte bra. Sorry!
Jag ska bättra mig.

Sover dåligt och fungerar väl inte helt hundra som sambo, vän, kollega eller nått annat just nu. Vet att de flesta har förståelse för det och jag är så tacksam. Men det börjar bli riktigt tröttsamt. Känner mig som en 80-årig gammal kärring som klagar på sina krämpor.

Jag gråter när jag är ensam. Drömmer om MS, njurtransplantationer och gud vet allt.
Försöker att hålla humöret uppe men det är fan inte lätt. Det är svårt att inte oroa sig. Visst, det kanske bara är en nerv i kläm någonstans eller brist på något. Men det kan lika gärna vara MS eller nått allvarlig.

Mer än någonsin föredrar jag att ha lurarna i och lyssna på musik. Koppla bort allt. Som så många andra längtar jag efter våren och solen. Vet att jag inte är ensam om att vara trött på den här mörka, gråa, kalla och allmänt trista årstiden.

För den nyfikne kan jag berätta att jag fick svar på proverna gällande B12 som jag lämnade på VC förra veckan. Allt var ok så det kan strykas från listan.

Brist på B12
Borellia
MS
Kalciumbrist.
Dåliga njurar/lever

To be continued…

tumblr_mcikog64Ns1rsfk85o1_500

Diagnos

Från att ha mått relativt bra de senaste veckorna känns det här som ett rejält bakslag.
Jag skäms över att må sämre. Men jag måste och kan väl inget annat än försöka acceptera att jag faktiskt inte mår bra. Kroppen är inte helt hundra that’s it.

Har varit rejält trött och sovit ovanligt mycket. Under helgen har jag även fått klåda över hela kroppen, en brännande känsla i bröstet och stickningar längre ner på vänster sida av ryggen och ner mot höften.

Har velat blogga om så många tankar och funderingar den senaste veckan men eftersom mina händer inte är helt hundra fixar jag inte att sitta framför datorn speciellt länge.

En dag förra veckan när jag låg nerbäddad och mådde allmänt skit googlade jag lite på mina symtomer. Resultaten blev ju rejält spridda skurar.
Borelia, bröstcancer, MS och graviditet.
Nu tänker jag ju inte låta Google fastställa nån diagnos. Gravid är jag iaf inte. Men jag hade en fästing i somras.

Ska träffa en läkare kl 14 i dag så fortsättning följer.

tumblr_lcaykrVyWw1qd0lixo1_400_large tumblr_ld7zsgi6NH1qbpky8o1_500

 

En natt på akuten

Spenderade sex timmar på akuten i går. Var hemma vid fyra tiden i morse.

Blev att må allt sämre under eftermiddagen/kvällen i går. Rejäla smärtor i bröstet och stickningar i händerna.
Tappade flera glas/koppar i golvet. Inget gick sönder. Tackar Kamprad för bra kvalité.

Läkaren har uteslutit att det är stressrelaterat. Tog många prover bl a för hjärtinfarkt men både prover samt EKG var perfekta. Läkaren kunde inte ställa en diagnos. Men misstänker att det är nått knas med nerverna.
Har fått remiss till neurologen. Så fortsättning följer.

Var helt slut efter besöket på akuten. Tror klockan var runt 15 när jag vaknade i dag. Kände mig mörbultat efter gårdagen.

I dag har inga koppar åkt i golvet ”bara” tappat en liter mjölk i golvet när jag var på affären. Jag har fortfarande smärtor i bröstet och ut i vänster armen. Men inte lika kraftigt som i går kväll/natt. Då kom det som typ ett krampanfall i bröstet var 20:e min som sedan övergick till stickningar ut i armhålan och handen.
Jag hade så rejäla smärtor att tårarna kom och efter varje ”anfall” blev att kännas som träningsvärk i bröstet. Vilket fortfarande känns.

Pratade med vårdcentralen på eftermiddagen men de har inte fått remissen från akuten än. Hoppas att det kommer under morgondagen. Hoppas på att få träffa en neurolog så snart som möjligt.
Har fått smärtstillande som jag ska käka i en vecka.

Det jag ställer mig väldigt skeptisk och frågande till är att två andra läkare hela tiden sagt att det är stressrelaterat.
Läkaren jag träffade i natt misstänker att dom refererat till stressen för att kanske göra det lätt för sig. Väntar med spänning på diagnosen.

Dags att sova. I morgon väntar ett efterlängtat besök hos psykologen.

20130213-232720.jpg

20130213-232950.jpg

Hur mår jag?

Sen flera veckor tillbaka är mobilen på ljudlös. Jag försöker undvika den. Den gör mig stressad. Jag kollar till den några gånger om dagen och orkar jag, så svarar jag på några sms eller ringer upp någon. Jag undviker att svara på hur jag mår. Orkar inte det.

Jag skriver mycket. Sånt som ingen annan får läsa. Men känner att det är dags att berätta här hur det faktiskt står till med mig.

Förra veckan var fylld med oro i både knopp och kropp. Jag kände av domningar och stickningar i händer/armar/fötter. Mycket värre än tidigare. Mycket tid spenderades i sängen. Jag ville inte gå upp.

Under året har jag träffat tre läkare. Alla har de ställt samma diagnos – att de stickningar/domningar jag känner beror på stress.
Förra  veckan tvivlade jag på deras diagnos. Jag fick för mig att de missat något och att det inte alls beror på stress utan att det är något allvarligare. Något som stressade upp mig ännu mer och jag fick hjärtklappning och för en stund var jag inställd på att dö.

De tankarna har försvunnit och nu så här en vecka senare, känner jag mig förbannat dum och korkad och undrar hur fan jag kunde tänka så.

Den här veckan har varit bättre. Visst har jag känt av stickningarna i bröstet. Men inte alls i samma utsträckning som förra veckan. Känner mig energilös och trött. Börjar lära mig att lyssna på min kropp. Säger den att den är trött så går jag och lägger mig, oavsett tid på dygnet. I dag har jag gråtit en del. Det har liksom inte funnits något stopp. Jag försöker inte längre hålla tillbaka utan vill tårarna komma så låter jag dom göra det.
Jag känner mig starkare nu än förut men det är långt ifrån bra. Jag ser inte ljuset i tunneln, har inte ens kommit till tunneln än. Men hoppas snart vara där.
Nu vet ni. Djupare än så tänker jag inte berätta.

Tusen kramar till er som stöttar mig.
Ni vet vilka ni är.