Bra förutsättningar

Efter några koppar varmt vatten med citron blev min mage bättre och jag ser inte längre ut att vara gravid.

Den senaste tiden har det nästan inte blivit någon träning alls. Vissa dagar har jag sovit dåligt andra dagar har jag inte haft någon aptit och noll energi. Med andra ord så har inte förutsättningarna varit de bästa och jag så mycket vet jag att det gör mer skada än nytta om man tvingar sin kroppen.

Men i dag efter att magen blivit bättre kändes det som förutsättningarna fanns där. Sömnen. Kosten. Vätskenivån. Så jag bestämde mig för att köra ett riktigt träningspass. Ingen joggingrunda. Ingen power walk. Utan ett riktigt genomsvettigt pass. Kände att det skulle göra mig gott.

Det är inte bara dålig sömn och kost som bidragit till att jag inte är på gymmet. Jag mår inte bra. Därav min sjukskrivning. Jag upplever det fortfarande väldigt jobbigt, stressande och framför allt påfrestande för psyket att vistas bland mycket folk. Det kanske låter konstigt, men det är så jag känner. Det har blivit bättre men det är inte bra.
Vet dock hur bra träningen får mig att må så i går investerade jag i ett set hantlar. Totalvikt bara typ 14 kg men det räcker till att börja med. Jag ska försöka mig på att träna här hemma. Med hantlar, min kroppvikt, hopprep och en yogamatta klarar jag mig långt.

Förra veckan anmälde jag mig till Nike Training Club (NTC) Summer Challenge 2012 på Facebook. Man laddar ner NTC appen och sen man köra olika workouts. Utmaningen pågår till 31 augusti och det gäller att samla ihop minst 1000 min. Alltså 1000 min träning. I kväll bestämde jag mig för att köra det första. Jag värmde upp med en löprunda på 3 km ute i solen. Sen körde jag ett 30 min långt NTC program och invigde mina hantlar. Svetten rann och kroppen skakade. Det var en riktigt utmaning.

Längesen jag mådde så här bra!

Annonser

Min kära vän…

…jag hade ett missat samtal från dig i lördags… förlåt att jag inte orkat höra av mig.

Svårt! Livet är svårt.

Jag vet att en av mina vänner inte har det så lätt nu och hen mår inte alls bra. Tyvärr har jag inte kraften att engagera mig. Det får mig att känna mig som en väldigt dålig vän och person. Men tyvärr så orkar jag knappt med mitt eget liv just nu. Någonstans långt därinne tror jag att hen är medveten om att jag faktiskt inte orkar lyssna och jag hoppas hen förstår.
Det känns bara så surt. Hen har stöttat mig enorm mycket den senaste tiden och nu orkar inte jag finnas där när hen behöver det.

Visst, jag skulle kunna ringa eller smsa. Men jag försöker undvika telefonen. Skriva på Facebook är ett annat alternativ men det känns fel. Mest rädd är jag nog att få frågan om hur jag själv mår. Och det börjar jag bli ganska trött på. Jag är glad att andra bryr sig men det är inte lätt att förklara när man knappt själv vet från dag till dag.

Den här personen har en speciell plats i mitt hjärta och jag skulle verkligen behöva hen nu men vill inte att det ska ta för mycket tid och energi från den personen liv.

Jag hoppas bara inte att hen tror att vänskapen börjar försvinna.
Min vän – så är det verkligen inte!

Sjukskrivning blir studieledigt

Efter gårdagens inlägg vaknade jag till flera missade samtal och sms. Jag har fått flera meddelanden på Facebook, långa som romaner. Det värmer verkligen att så många bryr sig och jag lär mig mycket tack vare er andra. Jag har läst flera meddelanden om och om igen och när jag orkar kommer jag att svara på dom.

En vän berättar att han döpte om sin sjukskrivning för att den hade en negativ klang. Det tänker jag också göra. Precis som han gjorde tänker jag kalla det studieledigt. Ämnet är mig själv och jag ska studera hur jag själv kan bli klokare, bättre, visare och mindre stressad.
Jag har även lärt mig att det inte är en svaghet att hitta sina gränser utan tvärtom – en styrka att erkänna dom.

Jag är en stark tjej och det här kommer jag att ta mig ur. Det har jag bestämt!