Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Lördag. Sol. Converse. Våren har kommit till Göteborg.
Har haft ett leende på läpparna hela dagen. Hej vårkänslor!
I morse hade jag väldigt jobbiga nervryckningar i kroppen och skakningar i händerna. Det kryper i kroppen när solen skiner och jag inte kan ta en löprunda. Kilo efter kilo lägger sig runt midjan.

Kan inte få nog av P!nk – Just Give Me a Reason

” Right from the start
You were a thief
You stole my heart
And I’m your willing victim
I let you see the parts of me
That weren’t all that pretty
And with every touch you fixed them… ”

 

Time

Har piggnat till lite. Kanske är det som min vän skrev i går -att jag börjar få vårenergi. Solen skiner här i Götet. Härligt!
Äntligen har jag bokat klippning och kan stryka det på dagens To Do.
Kaffe, ryggläge i soffan och Time med Pink Floyd.
Om en stund blir det en promenad för att posta några brev och ett grattiskort som förhoppningsvis överraskar nån.

20130416-143545.jpg

Underbar dialekt

Mobilen är upplåst. Nu blir det kaffe och Mr Grey en stund innan det är dags att åka till jobbet.
Känner mig på ganska bra humör i dag med tanke på hur jag mådde i går kväll.
Leendet bättrades på rejält när jag köpte kaffe. Killen bakom disken, pratar världens goaste göteborska och får en att känna sig välkommen. Underbart.
Han gillar helt klart sitt jobb. Perfekt service. Om det är nått som gör mig glad så är det dialekten här i Götet.

20130301-101828.jpg

Pinchos i går

I går hade jag en av de bättre kvällarna på länge. Jag och C testade en ny restaurang. En tapasrestaurang som heter Pinchos. En sak som skiljer Pinchos från andra ställen är att du här beställer in allt via en app. På sin site skriver dom ” Du slår dig ner, beställer smidigt via vår app och låter dig förföras.” Och jag lovar – mina smaklökar blev förförda.  Maten var fantastisk. Alla smaker. Mm så gott. Rena orgasmer för smaklökarna.
Min favorit var utan tvekan den gratinerade camembert med tomat, honung och rosmarin. Ljuvligt!

En perfekt restaurang för mig som inte äter pasta, ris, potatis etc. Här var det bara att beställa in. Inget krånglande med att byta ut något.
Utan tvekan vårt nya favvo place. Dröjer nog inte länge innan vi äter där igen.

Ljuvligt miljöombyte

Kaffe, skratt och promenad i solen. Flera timmar i dag har spenderats med en nära vän. Vi har känt varandra länge. Han var en av de första jag lärde känna när jag för sex år sen flyttade till Götet. Han är en av de få vänner jag har som står mig väldigt nära och som vet det mesta om mig.

Han har valt bort stan och bor numera en bit utanför stan. Något som för mig är landet. Han var nog den sista jag kunde tänka mig skulle bo på ett sånt ställe. Men efter några timmar förstår jag honom. Det är fantastiskt vackert och man känner ett visst lugn. I alla fall gjorde jag det. Frisk luft och fågelkvitter. Ett stenkast från en sjö. Ljuvligt.

Tillbaka i betongen känner jag mig full med energi och ångrar att jag inte lydde vännens råd att låna solkräm 🙂

Hur mår jag?

Sen flera veckor tillbaka är mobilen på ljudlös. Jag försöker undvika den. Den gör mig stressad. Jag kollar till den några gånger om dagen och orkar jag, så svarar jag på några sms eller ringer upp någon. Jag undviker att svara på hur jag mår. Orkar inte det.

Jag skriver mycket. Sånt som ingen annan får läsa. Men känner att det är dags att berätta här hur det faktiskt står till med mig.

Förra veckan var fylld med oro i både knopp och kropp. Jag kände av domningar och stickningar i händer/armar/fötter. Mycket värre än tidigare. Mycket tid spenderades i sängen. Jag ville inte gå upp.

Under året har jag träffat tre läkare. Alla har de ställt samma diagnos – att de stickningar/domningar jag känner beror på stress.
Förra  veckan tvivlade jag på deras diagnos. Jag fick för mig att de missat något och att det inte alls beror på stress utan att det är något allvarligare. Något som stressade upp mig ännu mer och jag fick hjärtklappning och för en stund var jag inställd på att dö.

De tankarna har försvunnit och nu så här en vecka senare, känner jag mig förbannat dum och korkad och undrar hur fan jag kunde tänka så.

Den här veckan har varit bättre. Visst har jag känt av stickningarna i bröstet. Men inte alls i samma utsträckning som förra veckan. Känner mig energilös och trött. Börjar lära mig att lyssna på min kropp. Säger den att den är trött så går jag och lägger mig, oavsett tid på dygnet. I dag har jag gråtit en del. Det har liksom inte funnits något stopp. Jag försöker inte längre hålla tillbaka utan vill tårarna komma så låter jag dom göra det.
Jag känner mig starkare nu än förut men det är långt ifrån bra. Jag ser inte ljuset i tunneln, har inte ens kommit till tunneln än. Men hoppas snart vara där.
Nu vet ni. Djupare än så tänker jag inte berätta.

Tusen kramar till er som stöttar mig.
Ni vet vilka ni är.

 

Here we go again

Magen är svullen och uppblåst igen. Bortsett från apelsinjuicen i morse så har inte mitt kostintag avvikit från det normala.Så jag fattar verkligen inte vad felet är. Det kanske är dags för en detox?
I dag har jag varit trött och minst sagt energilös. Har börjat med Blutsaft också. Hoppas att det inte dröjer allt för länge innan mina järvärden blir bättre.
Om en stund ska jag krypa ner i soffan bredvid C och kolla på film. Vi ska se Friends with kids.

Snabbmat

Då sambon inte var speciellt hungrig och jag inte hade någon direkt lust att stå vid spisen, fick det bli en enkel och snabb maträtt till middag – omelett.
Omelettsmeten kryddade jag med havssalt och oregano. Det blir så gott. Sen la jag på några skivor spansk chorizo, skivad rödlök, skivad tomat, riven ost och basilika på ena halvan av omeletten och vek ihop. Mums!