En liten människa

Innan jag kände de första sparkarna så var det bara illamåendet som gjorde mig påmind om att jag faktiskt var gravid.
Sen när sparkarna kom, de blev tydligare, oftare och hårdare började jag smått inse att det faktiskt är en människa i mig.

En människa! Hur läskigt låter inte det?

Nu när jag börjat vänja mig vid både rörelserna och det faktum att det är en människa där inne kommer nästa grej.
Tre måndagskvällar i rad har vi varit på förlossningförberedande kurs. Och efter det började jag inse att den här krabaten som bott i mig ett tag, 214 dagar för att vara exakt. Han kommer att vilja komma ut inom en snar framtid. Ut ur mig!

Hallå, hur äckligt känns inte det?
Jag har hittills försökt att inte läsa om eller tänka på förlossning. Tror att det blir värre av att måla upp en bild och sen blir det inte så. Och jag vill absolut inte läsa andras förlossningsberättelser. Skulle bara skrämma upp mig själv.

Min tanke är att jämföra det med ett träningspass, ett crossfit pass. Om jag inte har en aning om vad som väntar mig när det väl är dags så har jag inget annat val än att köra på när jag väl är där.

Har ställt in mig på att det kommer att vara det värsta jag någonsin varit med om att att smärtan inte går att jämföra med något annat. Då kan det bara bli bättre.

zlatan

Diagnos

Från att ha mått relativt bra de senaste veckorna känns det här som ett rejält bakslag.
Jag skäms över att må sämre. Men jag måste och kan väl inget annat än försöka acceptera att jag faktiskt inte mår bra. Kroppen är inte helt hundra that’s it.

Har varit rejält trött och sovit ovanligt mycket. Under helgen har jag även fått klåda över hela kroppen, en brännande känsla i bröstet och stickningar längre ner på vänster sida av ryggen och ner mot höften.

Har velat blogga om så många tankar och funderingar den senaste veckan men eftersom mina händer inte är helt hundra fixar jag inte att sitta framför datorn speciellt länge.

En dag förra veckan när jag låg nerbäddad och mådde allmänt skit googlade jag lite på mina symtomer. Resultaten blev ju rejält spridda skurar.
Borelia, bröstcancer, MS och graviditet.
Nu tänker jag ju inte låta Google fastställa nån diagnos. Gravid är jag iaf inte. Men jag hade en fästing i somras.

Ska träffa en läkare kl 14 i dag så fortsättning följer.

tumblr_lcaykrVyWw1qd0lixo1_400_large tumblr_ld7zsgi6NH1qbpky8o1_500

 

Gravid i femte månaden?

Nej, det är jag inte. Men i går när jag skulle gå och lägga mig såg det verkligen ut så. Min mage svällde upp och jag såg ut att vara gravid i femte månaden. Har gått igenom vad jag åt under gårdagen. Men jag åt inget som jag inte brukar äta. Skumt. Magen var riktigt spänd och hård med märken från kläderna jag haft på mig. När jag vaknade var det lite bättre men inte bra. Jag är fortfarande svälld. En obehaglig känsla. Tur att jag inte har något planerat i dag. Kan glömma att försöka få på mig ett par jeans. Knappt så det funkar att ha leggings.