Besök hos neurologen

Känner mig en aning lättad efter besöket hos neurologen. Även om det bara är början på en troligen lång process känns det skönt att äntligen fått träffa en läkare som tar mig på allvar.
En utredning har påbörjats. Undersökning av reflexer,balans, koordination, känsel och syn. Och det är som det ska.
Har tagit prover för borrelia, lever, njurar, kalcium m m
Återbesök om lite mer än en vecka. Då blir det uppföljning av prover samt undersökning av de ytliga nerverna.
Kan vara en störning i det centrala nervsystemet.
Läkaren tvivlar på MS men det kan inte uteslutas helt innan en röntgen eller prov på ryggmärgsvätska gjorts.
Lite frustrerande att det tar tid innan man vet vad det är.

Eftersom jag är rädd för nålar känner jag mig extra stolt över att ha klarat av att lämna prover två gånger bara denna veckan. Räknar jag med besöket på akuten förra veckan så tror jag att jag lämnat typ 8-9 rör blod hittills.
Detta ska belönas med lite shopping och förhoppningsvis tappar jag inget i butiken. Det kan bli dyrt 🙂
Är glad, tacksam och en aning tårögd när jag tänker på alla som stöttar mig.
Ni är många och det värmer enormt. Det finns dock några som förtjänar en extra stor kram eller två.

Karin, Matilda, John, Marie och Susi  – tack!

Sist men inte minst – Christopher ❤

happiness11

Symptom

Dags att åka in till stan. Har aldrig varit så nervös inför ett läkarbesök. Sovit dåligt. Har skrivit ner alla symptomer så jag inte glömmer nått.

Här kommer ett utdrag:

Klåda –
irriterande känsla i huden som gör att jag vill klia mig. Inga utslag eller rodnad.
Uppträder plötsligt och är ganska intensiv, även om den oftast inte varar särskilt länge. Den kan uppstå varsomhelst på kroppen, i ansiktet och hårbotten.

Ibland även Brännande känsla på huden.

Stickningar – uppstår varsomhelst närsomhelst på kroppen men oftast i Händer, bröstet, armhålor, ibland fötterna.

Domningar i händer. Minskad styrka i händer. Tappar lätt saker. Okontrollerade skakningar i händerna.

Yrsel och sämre balans….

En natt på akuten

Spenderade sex timmar på akuten i går. Var hemma vid fyra tiden i morse.

Blev att må allt sämre under eftermiddagen/kvällen i går. Rejäla smärtor i bröstet och stickningar i händerna.
Tappade flera glas/koppar i golvet. Inget gick sönder. Tackar Kamprad för bra kvalité.

Läkaren har uteslutit att det är stressrelaterat. Tog många prover bl a för hjärtinfarkt men både prover samt EKG var perfekta. Läkaren kunde inte ställa en diagnos. Men misstänker att det är nått knas med nerverna.
Har fått remiss till neurologen. Så fortsättning följer.

Var helt slut efter besöket på akuten. Tror klockan var runt 15 när jag vaknade i dag. Kände mig mörbultat efter gårdagen.

I dag har inga koppar åkt i golvet ”bara” tappat en liter mjölk i golvet när jag var på affären. Jag har fortfarande smärtor i bröstet och ut i vänster armen. Men inte lika kraftigt som i går kväll/natt. Då kom det som typ ett krampanfall i bröstet var 20:e min som sedan övergick till stickningar ut i armhålan och handen.
Jag hade så rejäla smärtor att tårarna kom och efter varje ”anfall” blev att kännas som träningsvärk i bröstet. Vilket fortfarande känns.

Pratade med vårdcentralen på eftermiddagen men de har inte fått remissen från akuten än. Hoppas att det kommer under morgondagen. Hoppas på att få träffa en neurolog så snart som möjligt.
Har fått smärtstillande som jag ska käka i en vecka.

Det jag ställer mig väldigt skeptisk och frågande till är att två andra läkare hela tiden sagt att det är stressrelaterat.
Läkaren jag träffade i natt misstänker att dom refererat till stressen för att kanske göra det lätt för sig. Väntar med spänning på diagnosen.

Dags att sova. I morgon väntar ett efterlängtat besök hos psykologen.

20130213-232720.jpg

20130213-232950.jpg

Psykologen hade rätt

Mycket av den stress och oro som jag haft inom mig släppte i går efter psykologsessionen. Han sa att det skulle komma att kännas som träningsvärk i kroppen i dag. Det gör det. Känner mig mör i hela kroppen. För dig som inte vet det så sätter sig stress i musklerna och man blir stel. Gårdagen var jobbig och frustrerande men även en lättnad. Har inte mycket ork i dag. Somnade vid 22 tiden i går och vaknade 14 tim senare.
Sjukskrivningen är förlängd. Går inte in på detaljer.

Har skrivit ner några saker från psykologsessionen. Det blir veckans självstudier.

Nu en espresso, Iron and Wine i lurarna och en stund på balkongen.

Fullbokad morgondag

Morgondagen är fullbokad. Känner mig redan stressad. Kl 13 ska jag träffa min psykolog. Den timmen kommer att gå fort. Det känns som jag har hur mycket som helst att ventilera. Den senaste veckan har jag drömt om jobbet varje natt och när jag vaknar är jag genomsvettig. Efter besöket hos psykologen ska jag till vårdcentralen för återbesök hos min läkare.

Något som skrämmer mig en aning är mitt minne. Det har blivit väldigt dåligt den senaste tiden. Härom kvällen när jag varit ute och promenerat gick jag till fel hus. Visst, husen ser likadana ut men ändå. Det har aldrig hänt tidigare. Flera gånger om dagen kan jag fråga min sambo samma sak för att jag inte minns att jag sagt det tidigare.

Ja det finns en del som jag ska prata om med både psykolog och läkare. Nu blir det en kopp ört te sen krypa ner under täcket.

Hur mår jag?

Sen flera veckor tillbaka är mobilen på ljudlös. Jag försöker undvika den. Den gör mig stressad. Jag kollar till den några gånger om dagen och orkar jag, så svarar jag på några sms eller ringer upp någon. Jag undviker att svara på hur jag mår. Orkar inte det.

Jag skriver mycket. Sånt som ingen annan får läsa. Men känner att det är dags att berätta här hur det faktiskt står till med mig.

Förra veckan var fylld med oro i både knopp och kropp. Jag kände av domningar och stickningar i händer/armar/fötter. Mycket värre än tidigare. Mycket tid spenderades i sängen. Jag ville inte gå upp.

Under året har jag träffat tre läkare. Alla har de ställt samma diagnos – att de stickningar/domningar jag känner beror på stress.
Förra  veckan tvivlade jag på deras diagnos. Jag fick för mig att de missat något och att det inte alls beror på stress utan att det är något allvarligare. Något som stressade upp mig ännu mer och jag fick hjärtklappning och för en stund var jag inställd på att dö.

De tankarna har försvunnit och nu så här en vecka senare, känner jag mig förbannat dum och korkad och undrar hur fan jag kunde tänka så.

Den här veckan har varit bättre. Visst har jag känt av stickningarna i bröstet. Men inte alls i samma utsträckning som förra veckan. Känner mig energilös och trött. Börjar lära mig att lyssna på min kropp. Säger den att den är trött så går jag och lägger mig, oavsett tid på dygnet. I dag har jag gråtit en del. Det har liksom inte funnits något stopp. Jag försöker inte längre hålla tillbaka utan vill tårarna komma så låter jag dom göra det.
Jag känner mig starkare nu än förut men det är långt ifrån bra. Jag ser inte ljuset i tunneln, har inte ens kommit till tunneln än. Men hoppas snart vara där.
Nu vet ni. Djupare än så tänker jag inte berätta.

Tusen kramar till er som stöttar mig.
Ni vet vilka ni är.