En liten människa

Innan jag kände de första sparkarna så var det bara illamåendet som gjorde mig påmind om att jag faktiskt var gravid.
Sen när sparkarna kom, de blev tydligare, oftare och hårdare började jag smått inse att det faktiskt är en människa i mig.

En människa! Hur läskigt låter inte det?

Nu när jag börjat vänja mig vid både rörelserna och det faktum att det är en människa där inne kommer nästa grej.
Tre måndagskvällar i rad har vi varit på förlossningförberedande kurs. Och efter det började jag inse att den här krabaten som bott i mig ett tag, 214 dagar för att vara exakt. Han kommer att vilja komma ut inom en snar framtid. Ut ur mig!

Hallå, hur äckligt känns inte det?
Jag har hittills försökt att inte läsa om eller tänka på förlossning. Tror att det blir värre av att måla upp en bild och sen blir det inte så. Och jag vill absolut inte läsa andras förlossningsberättelser. Skulle bara skrämma upp mig själv.

Min tanke är att jämföra det med ett träningspass, ett crossfit pass. Om jag inte har en aning om vad som väntar mig när det väl är dags så har jag inget annat val än att köra på när jag väl är där.

Har ställt in mig på att det kommer att vara det värsta jag någonsin varit med om att att smärtan inte går att jämföra med något annat. Då kan det bara bli bättre.

zlatan

Sista veckan

Har hällt upp en kopp kaffe. Sitter i köket och tittar på snöflingorna som yr utanför fönstret. Många tankar nu. Detta är sista veckan jag jobbar 75 %.

Det har varit en tuff resa sedan maj 2012. En berg- och dalbana.

Om man själv inte varit utbränd så är det nog väldigt svårt att förstå. Bara för att jag börjar jobba 100 % innebär inte det att jag är 100 % återställd. Nej, jag kommer att få fortsätta jobba med mig själv. Allt för att inte åka dit igen. Vägen tillbaka är mycket längre än vad många tror. Jag har fortfarande bra och dåliga dagar.

Jag är stolt. Stolt över att ha kommit så här långt.

Ni är många i min omgivning som stressar. Skippa nyårslöften som ändå brutits om någon vecka.
Lova er själva att stanna upp och känn efter. Hur mår du? Var närvarande, här och nu.
Var rädd om dig! Gör det som får dig att må bra.
Rensa bland dina vänner. Varför skall du umgås med dom som bara tar energi?
Var inte rädd för att tänka på dig själv. Ibland måste du själv komma i första hand.
Lär dig säga nej. Våga be om hjälp.

Jag lovar dig – det är inte värt att stressa.

Ska dricka upp resten av kaffet och bara vara. Senare i dag blir det ett crossfit-pass. För mig är det inte bara träningen som lockar. Det är en fantastisk känsla att omges av människor som ger massvis med energi. Tack!

3-quotes_good-for-your-soul

 

 

Tacksamhet

Hittills har veckan bjudit på två gympass. I går körde jag aktiv vilodag med några km powerwalk. I morgon blir det en lång dag på jobbet och jag vet redan nu hur trött jag kommer att vara vid kl 17 i morgon -så vilodag har planerats in.

På fredag ska jag ge mig på dom där chinsen. Gummiband är beställt, hoppas det dyker upp i morgon.

Vi har alla något att vara tacksamma för varje dag. I dag är jag extra tacksam för att jag fått ha ännu en dag då jag orkat ur sängen, kunnat motstå alla stressande faktorer i vardagen och orkat göra alla dagliga saker som många ser som en självklarhet. För bara några månader sen kunde jag vissa dagar knappt komma ur sängen. Kroppen gjorde ont och jag var mentalt utmatta. Jag väntade på en diagnos och hade ingen aning om hur det skulle sluta.
Så ta hand om dig/er/varandra. Stanna upp och tänk efter vad du är tacksam för-just nu.

En kopp te och bra läsning får avrunda den här dagen.

20131002-214914.jpg

En månad sen…

… jag bloggade.

Livet rullar på.
Har börjat med sjukgymnastik och mår en aning bättre. Stickningarna i händerna har nästintill avtagit. Alltsom allt mår jag bättre. Vågar inte hoppas för mycket än och tar en dag i taget.

En envis förkylning slog till för över en vecka sen och i dag är  första dagen jag känt mig helt ok. Gissa om det kändes skönt att träna i dag. Blir extremt rastlös när jag inte kan träna. Det blev ett lättare pass. Några km joggning och efteråt 60 squats, plankan och crunches.

Nu är jag laddad för en ny vecka.

Skärmavbild 2013-06-09 kl. 19.37.49

Det vackra livet

Jag har sambofritt i kväll. Sambon dricker öl (och spelar lufttrummor) med en vän.

Själv passar jag på att äta kassler till middag och lyssna på Det vackra livet, Melissa Horn och Marina and The Diamonds – inget av dom tillhör sambons favoriter.
Minns inte senast jag käkade middag själv. Musiken håller mig sällskap.

I dag har vita tulpaner ersatts av färglada rosor som luktar ljuvligt. Blommor har blivit min nya vardagslyx. En bukett blommor i veckan. Onödigt kanske vissa tycker men jag mår bättre av det och som min vän skulle sagt ”Det är bara pengar” 🙂

bild-57

Inställt möte blir en utmaning

Hade sett fram emot att träffa psykologen i dag. Missade senaste mötet för två veckor sen när jag hade magsjuka. När jag åkte från jobbet i går fick jag ett sms. Psykologen har fått förhinder och var tvungen att boka om dagens session.

Nu får jag vänta ännu en vecka och det känns tungt. Väldigt tungt. Det är en månad sen jag var där och det börjar kännas. Det blir liksom fullt i huvudet.
Jag reflekterar inte lika mycket över vardagen som jag borde. Vilket gör att mycket börjar läggas på hög. Inte bra. Jag är livrädd för att hamna i ekorrhjulet igen.

Tänk att ett inställt möte kan bli en utmaning för mig. Att hålla huvudet ovanför vattenytan är ibland lättare sagt än gjort.

Väljer att jobba eftermiddag även om det inte blir något psykologbesök på förmiddagen. Efter två dagar med intensiv träning är det vilodag och förmiddagen kommer att ägnas åt att bara vara.
En vän har delat med sig av en spellista med lite nytt örongodis som jag ska lyssna igenom.
Nu blir det kaffe, ryggläge i soffan och örongodis.

tumblr_m34lo6aD9W1rurcg9o1_500