Hipp hipp hurra

Hipp hipp hurra för min mamma som fyller år i dag!
Hoppas din dag är toppen.

Tänder ett ljus och skänker en tanke till min underbara morfar John som skulle fyllt år i dag. Saknar dig!

nineteen

 

Annonser

Fredag

Det var en spännande fm på jobbet. Integration och usability. Väldigt intressant. Men mer än så tänker jag inte berätta. Bloggen handlar ju inte om mitt jobb 🙂

Äntligen fredag. Veckan har känts lång. Om en timme ska jag klippa mig och senare i kväll blir det aw. Resten av helgen är än så länge relativt oplanerad. Skönt!

 

TGIF

Efter jobbet unnade jag mig 30 min klassisk massage. Ingen träning, återgången till jobbet och flytten sätter sina spår bl a i ryggen.
Äntligen fredag. Som jag längtat. Den här veckan har varit extremt jobbig. Utan gårdagens session hos psykologen hade jag nog inte fixat det.
Gör av med mer energi än jag har och ligger ständigt på minus. Trött är bara förnamnet och ögonen är fortfarande svullna. Inköp av en golvspegel kan vänta. Det sista jag orkar se är mig själv.
Men i allt kaos det finns saker som får mig att le och tänka på annat.

  • Tapetseringen är klar här hemma. Sakta men säkert kommer saker och ting på sin rätta plats… och jag börjar se ljuset i tunneln.
  •  Min fina vän Sarah blev mamma till en söt liten kille i måndags. Grattis igen!
  • 1 vecka kvar tills syrrans bulle i ugnen beräknas vara klar.
  • Nästa helg spenderas med finaste vännerna i Sjötorp.

Trevlig helg!

”Rätt” värderingar och uppfostringstaktik

Förra veckan skrev en vän ett fantastisk blogginlägg som jag tänkte dela med mig av men dåligt minne som jag har rann det ut i sanden.  Men i dag fyller hennes söta, underbara och smarta lille kille 2 år och jag kom att tänka på det där inlägget från förra veckan.

Inlägget handlar om ”rätt” värderingar och uppfostringstaktik. Jag själv har ju inte barn och vet inte hur många gånger jag fått konstiga blickar eller kommentarer när jag yttrat mig i det här ämnet. Ofta har jag fått höra ”När du får barn kommer du att se allt på ett annat sätt”. Man får tydligen inte ha en åsikt om ”rätt” värderingar och uppfostringstaktik när man själv inte har barn. Och mina åsikter uppskattas oftast inte. Kanske för att det tas som kritik.

Karins inlägg fick mig att le stort. Någon som tänker och tycker som mig – och hon ÄR mamma.
Ha! Där fick ni som kritiserat mig.

Och det här med flickiga och pojkiga färger är ju bara löjligt.
Antar att det är många som inte vet att rosa från början ansågs vara en maskulin färg.

I den västerländska kulturen blev rosa tillskrivet till ett enskilt kön på 1920-talet eller tidigare. Från då till 1940-talet ansågs rosa vara lämpligt för pojkar eftersom färgen var releterad till rött och därför mer maskulin, medan blått betraktades som lämpligt för flickor eftersom det var en mer känslig och prydlig färg. Sedan 1940-talet var den samhälleliga normen omvänd; rosa var lämpligare för flickor och blå för pojkar, en vana som har fortsatt in på 2000-talet
– Wikipedia

Givetvis uppfostrar väl alla föräldrar sina barn som dom vill. Men jag tror det är många som gör det svårare än vad det behöver vara. Jag själv anser att mycket handlar om sunt förnuft.

När jag blir mamma, ska jag bli en lika bra mamma som min vän Karin. 

Funkade inte att länka till hennes inlägg så här kommer det, copy paste från http://dixiedynamite.blogg.se

DET HÄR MED ROSA OCH GODIS

Folk pratar ju. Om alla andra. Målar upp sig själva som några jävla änglar som har ”rätt” värderingar och uppfostringstaktik.
Visste inte att man kunde göra rätt och fel där. Alla föräldrar uppfostrar väll sina barn som dom vill.

Kanske som vegetarianer, som slagskämpar, som mobbare, som små prinsar och prinsessor, som godisråttor, som pojkiga pojkar och flickiga flickor.

Jag uppfostrar mitt barn till en självständig, ödmjuk, medveten och vettig individ.

Vilket då innebär att han inte får springa runt och stimma i en evighet. Han får inte slåss. Han får inte vräka i sig godis och läsk. Han får inte skrika, sparka och bitas.

Han får istället springa runt och stimma en lagom stund. Han får saft och nån kaka då och då. Han får springa, hoppa och härja utomhus i friska luften.

Varför han inte får göra som han vill och som barn i hans omgivning gör?

För att jag tycker inte det lämpar sig med Cola och massa godis till nån som är två är. Tycker inte det lämpar sig att springa runt och vråla. ”För han är pojk och pojkar gör så.” Tycker inte det lämpat sig att leka så hårt att barnen blir ledsna.

Men enligt vissa så gör jag fel. Framför allt gör jag fel för att jag klär honom i rosa. En färg från spektrat. Jag har nog aldrig förstått det där med tjejiga och killiga färger.
Jag har ju kläder i alla färger. Killiga också. Väldigt lite tjejiga färger.
Förmodligen gillar jag tjejer egentligen då.

För det är vad folk säger. ”Klär du han i rosa blir han bög.” Då borde ju jag vara flata. Och alla andra tjejer för den delen.

Jag trodde inte man kunde _bli_ bög. Det är något man är.
Lika som att man _får_ inte Downs Syndrom. Det födds du med.

Säger inte att jag är världens bästa morsa. Absolut inte.
Men jag säger heller inte att nån annan är världens sämsta. Bara för att dom uppfostrar sitt barn på ett annat vis än jag.

Kanske ska jag börja säga det. För andra skäms inte för att säga att jag är dålig i det jag gör.

Detta ämne kan man nog diskutera i en evighet. Det är bra. Saker som detta ska diskuteras. Alla tycker olika och det får man.
Men sätt dig inte över nån annan.

Sätt dig för faan inte över mitt barn för då kommer du ångra det.

Fantasilöst

För första gången på evigheter hade jag idétorka när det gällde middagen. Kände inte för att laga något alls. Jag har alltid en lista med recept som jag vill testa, men inte ens något av det lockade. Men äta bör man ju. Det blev en av det mest tråkiga och fantasilösa rätterna. Alltså något som inte finns med på min topp 10 lista över favoriträtter – tacogratäng. Jag har aldrig varit och jag kommer heller aldrig att bli något fan av tacos, tacogratäng, tacopaj etc. Det är inget som tilltalar mig. Tacos är det  sista som serveras här hemma när det är fredagsmys. Det är ungefär lika gott som korv och makaroner. Blä!

Jag växte upp i ett hem där middagarna var varierade. Vi var aldrig en familj som återkommande hade fredagsmys med tacos. Fredagsmys hade vi men det serverades bra mycket bättre mat än tacos. Riktigt mat! Jag kommer alltid att vara min mamma tacksam för att jag inte behövde växa upp i en familj där man återkommande åt samma sak. Det har gjort att jag lärt mig att tycka om och äta det mesta. Min mamma är en riktigt mästerkock och min idol när det gäller nya experiment för hur man tillfredställer smaklökarna.
Tack mamma!

Receptet på kvällens enormt tråkiga middag

500 g nötfärs
200 g philadelphiaost original
2 dl creme fraiche 34%
Tomater
Hackad paprika
1 hackad gul lök
Jalapenos
salt, peppar
2 msk tacokrydda
1 msk tomatpuré
2 dl vatten
1 vitlök
3 dl riven ost

Tacokryddan gjorde jag själv. Då slipper man socker, tillsatser och annat strunt.

1½ tsk salt
2 tsk chilipulver
2 tsk paprikapulver
1 tsk vitlökspulver
1 tsk lökpulver
1 tsk spiskummin
2 krm cayennepeppar