Sista veckan

Har hällt upp en kopp kaffe. Sitter i köket och tittar på snöflingorna som yr utanför fönstret. Många tankar nu. Detta är sista veckan jag jobbar 75 %.

Det har varit en tuff resa sedan maj 2012. En berg- och dalbana.

Om man själv inte varit utbränd så är det nog väldigt svårt att förstå. Bara för att jag börjar jobba 100 % innebär inte det att jag är 100 % återställd. Nej, jag kommer att få fortsätta jobba med mig själv. Allt för att inte åka dit igen. Vägen tillbaka är mycket längre än vad många tror. Jag har fortfarande bra och dåliga dagar.

Jag är stolt. Stolt över att ha kommit så här långt.

Ni är många i min omgivning som stressar. Skippa nyårslöften som ändå brutits om någon vecka.
Lova er själva att stanna upp och känn efter. Hur mår du? Var närvarande, här och nu.
Var rädd om dig! Gör det som får dig att må bra.
Rensa bland dina vänner. Varför skall du umgås med dom som bara tar energi?
Var inte rädd för att tänka på dig själv. Ibland måste du själv komma i första hand.
Lär dig säga nej. Våga be om hjälp.

Jag lovar dig – det är inte värt att stressa.

Ska dricka upp resten av kaffet och bara vara. Senare i dag blir det ett crossfit-pass. För mig är det inte bara träningen som lockar. Det är en fantastisk känsla att omges av människor som ger massvis med energi. Tack!

3-quotes_good-for-your-soul

 

 

Annonser

Dagens fundering i solskenet

Spenderade några timmar  på en bänk i solen. Solsken. Latte. Ljumma vindar från havet. Tid för en stunds eftertanke. Försökte känna efter hur jag mår. Bara vara här och nu. I dag uppskattar jag livet lite extra.

Turisterna har kommit till stan. Jag hörde mer norska, tyska och italienska än göteborska.

Jag skulle kunna ägna många timmar åt att titta på människor. Det är inspirerande och bidrar till många tankar vilket gör att jag lyckas vara närvarande i nuet. Jag lyckas släppa  alla jobbiga och delvis stressande tankar.

Dagens fundering:

Tappar man automatiskt klädstilen när man blir äldre? ? Slutar man bry sig om vad man tar på sig, hur man ser ut i håret eller vilken kroppsform man har? Eller är det så att jag inte förstår eftersom jag faktiskt inte vet vad som är inne för de som är 55+?
Kanske är det så att man vid en ålder av 55+ lärt sig att uppskatta livet och de ytliga sakerna är kanske inte längre de viktigaste
– utan man är glad och tacksam att man lever och mår bra?

Kommer jag att känna och agera så om 25 år? Kommer jag och C att bli paret med matchande träningsoveraller och strumpor i sandalerna? Just nu hoppas jag verkligen inte det och skulle det bli så, hoppas jag att någon påminner mig om det här inlägget.
Fast egentligen, vad spelar det för roll? Även om matchande träningsoveraller på äldre par är bland det fulaste som finns så kanske det ändå är värt det om det är så att man får må bra och bli gammal med den man älskar.

Men varför ska man i så fall vänta? Kan man inte skippa allt det ytliga redan nu och vara mer glad och tacksam för det livet man lever?
Vi lever bara en gång!