Sista veckan

Har hällt upp en kopp kaffe. Sitter i köket och tittar på snöflingorna som yr utanför fönstret. Många tankar nu. Detta är sista veckan jag jobbar 75 %.

Det har varit en tuff resa sedan maj 2012. En berg- och dalbana.

Om man själv inte varit utbränd så är det nog väldigt svårt att förstå. Bara för att jag börjar jobba 100 % innebär inte det att jag är 100 % återställd. Nej, jag kommer att få fortsätta jobba med mig själv. Allt för att inte åka dit igen. Vägen tillbaka är mycket längre än vad många tror. Jag har fortfarande bra och dåliga dagar.

Jag är stolt. Stolt över att ha kommit så här långt.

Ni är många i min omgivning som stressar. Skippa nyårslöften som ändå brutits om någon vecka.
Lova er själva att stanna upp och känn efter. Hur mår du? Var närvarande, här och nu.
Var rädd om dig! Gör det som får dig att må bra.
Rensa bland dina vänner. Varför skall du umgås med dom som bara tar energi?
Var inte rädd för att tänka på dig själv. Ibland måste du själv komma i första hand.
Lär dig säga nej. Våga be om hjälp.

Jag lovar dig – det är inte värt att stressa.

Ska dricka upp resten av kaffet och bara vara. Senare i dag blir det ett crossfit-pass. För mig är det inte bara träningen som lockar. Det är en fantastisk känsla att omges av människor som ger massvis med energi. Tack!

3-quotes_good-for-your-soul

 

 

Tacksamhet

Hittills har veckan bjudit på två gympass. I går körde jag aktiv vilodag med några km powerwalk. I morgon blir det en lång dag på jobbet och jag vet redan nu hur trött jag kommer att vara vid kl 17 i morgon -så vilodag har planerats in.

På fredag ska jag ge mig på dom där chinsen. Gummiband är beställt, hoppas det dyker upp i morgon.

Vi har alla något att vara tacksamma för varje dag. I dag är jag extra tacksam för att jag fått ha ännu en dag då jag orkat ur sängen, kunnat motstå alla stressande faktorer i vardagen och orkat göra alla dagliga saker som många ser som en självklarhet. För bara några månader sen kunde jag vissa dagar knappt komma ur sängen. Kroppen gjorde ont och jag var mentalt utmatta. Jag väntade på en diagnos och hade ingen aning om hur det skulle sluta.
Så ta hand om dig/er/varandra. Stanna upp och tänk efter vad du är tacksam för-just nu.

En kopp te och bra läsning får avrunda den här dagen.

20131002-214914.jpg

Dan före dan

Väskan packades tidigare i dag. Ingen sista minuten packning eller stress. Så himla skönt.

Det känns nästan som dagen innan julafton. Lite pirrigt i magen. Dels för att jag alltid drömt om att besöka Rom men även för rädslan för hur ont jag brukar få i mina öron när jag flyger.
Därför har det inte blivit så mycket resande för mig. Bara att hålla tummarna att öronpropparna hjälper mig så jag slipper ha värk i öronen några dagar efter landning.

I morgon vid 15:30 landar vi i Rom. På fredag blir det en fyra tim guidad tur i Vatikanen annars är vistelsen oplanerad.
Stressa är det sista vi kommer att göra. Det vi inte hinner med nu får vi ta nästa gång 🙂

rome-main

Ett liv i balans

Började dagen med att snooza i 40 min. Tröttare än tröttast. Ledvärken från helvetet.
Torsdag. Tillsammans med bästa kollegan börjar jag dagen med att gå på en föreläsning som hålls av min psykolog Ett liv i balans – minskad stress ökad effektivitet.
Intressant. Sen bjuder dagen på fyra timmars arbete och i kväll blir det middag med jobbet.

En fullbokad torsdag. Som jag förhoppningsvis orkar med. Ryggen och vänstersidan av kroppen värker.

20130425-075210.jpg

En natt på akuten

Spenderade sex timmar på akuten i går. Var hemma vid fyra tiden i morse.

Blev att må allt sämre under eftermiddagen/kvällen i går. Rejäla smärtor i bröstet och stickningar i händerna.
Tappade flera glas/koppar i golvet. Inget gick sönder. Tackar Kamprad för bra kvalité.

Läkaren har uteslutit att det är stressrelaterat. Tog många prover bl a för hjärtinfarkt men både prover samt EKG var perfekta. Läkaren kunde inte ställa en diagnos. Men misstänker att det är nått knas med nerverna.
Har fått remiss till neurologen. Så fortsättning följer.

Var helt slut efter besöket på akuten. Tror klockan var runt 15 när jag vaknade i dag. Kände mig mörbultat efter gårdagen.

I dag har inga koppar åkt i golvet ”bara” tappat en liter mjölk i golvet när jag var på affären. Jag har fortfarande smärtor i bröstet och ut i vänster armen. Men inte lika kraftigt som i går kväll/natt. Då kom det som typ ett krampanfall i bröstet var 20:e min som sedan övergick till stickningar ut i armhålan och handen.
Jag hade så rejäla smärtor att tårarna kom och efter varje ”anfall” blev att kännas som träningsvärk i bröstet. Vilket fortfarande känns.

Pratade med vårdcentralen på eftermiddagen men de har inte fått remissen från akuten än. Hoppas att det kommer under morgondagen. Hoppas på att få träffa en neurolog så snart som möjligt.
Har fått smärtstillande som jag ska käka i en vecka.

Det jag ställer mig väldigt skeptisk och frågande till är att två andra läkare hela tiden sagt att det är stressrelaterat.
Läkaren jag träffade i natt misstänker att dom refererat till stressen för att kanske göra det lätt för sig. Väntar med spänning på diagnosen.

Dags att sova. I morgon väntar ett efterlängtat besök hos psykologen.

20130213-232720.jpg

20130213-232950.jpg

En jobbig natt

Det högg till flera gånger i bröstet i går kväll. Och sen dess har jag till och från haft stickningar i armhålorna och bröstet. En jobbig natt med tårar och långt ifrån tillräckligt med sömn.
Fixade inte att gå upp när klockan ringde. Sov en timme till.
Är på väg till jobbet först nu. Ska göra ett försök i alla fall.

Jag hatar verkligen att må så här!
Dagens träning kan jag glömma.
Meditation, sömn och offline från världen är det som händer efter jobbet.

Snälla, klaga inte bara för att det är måndag. Se dig omkring. Känn efter hur du mår. Var lycklig och tacksam för det du har.

20130211-072959.jpg