Det fullbokade livet

Kalendern är fullknôkad.
En utmaning för mig. Det gäller att inte glömma nuet. Vara närvarande – här och nu. Stanna upp och andas. Reflektera.

Har jobbat 7-11 i dag.
Härnäst väntar lunch och psykologsamtal.

7 arbetsdagar tills semestern börjar.
17 dagar till Rom.

20130701-122645.jpg

Inställt möte blir en utmaning

Hade sett fram emot att träffa psykologen i dag. Missade senaste mötet för två veckor sen när jag hade magsjuka. När jag åkte från jobbet i går fick jag ett sms. Psykologen har fått förhinder och var tvungen att boka om dagens session.

Nu får jag vänta ännu en vecka och det känns tungt. Väldigt tungt. Det är en månad sen jag var där och det börjar kännas. Det blir liksom fullt i huvudet.
Jag reflekterar inte lika mycket över vardagen som jag borde. Vilket gör att mycket börjar läggas på hög. Inte bra. Jag är livrädd för att hamna i ekorrhjulet igen.

Tänk att ett inställt möte kan bli en utmaning för mig. Att hålla huvudet ovanför vattenytan är ibland lättare sagt än gjort.

Väljer att jobba eftermiddag även om det inte blir något psykologbesök på förmiddagen. Efter två dagar med intensiv träning är det vilodag och förmiddagen kommer att ägnas åt att bara vara.
En vän har delat med sig av en spellista med lite nytt örongodis som jag ska lyssna igenom.
Nu blir det kaffe, ryggläge i soffan och örongodis.

tumblr_m34lo6aD9W1rurcg9o1_500

Mina mål

Snöstorm den ena sekunden och strålande sol den andra. Välkommen februari eller vabruari som de flesta föräldrar kallar denna månad.

Istället för att i all hast avge ett med stor sannolikhet för orealistisk nyårslöfte vid tolvslaget valde jag att vänta, fundera och under några dagar skriva ner några punkter för året.

Några av mina mål för 2013

  • Hitta en balans mellan jobb och privatliv
  • Prioritera mig själv och min hälsa
  • Läsa fler böcker. Just nu finns cirka tio st på min lista
  • Sortera alla mina recept samt skriva ner dom i stället för att ha tusen post it lappar
  • Se några klassiska filmer bl a Casablanca & Det Sjunde Inseglet
  • En dag i veckan då jag är offline från alla sociala medier

Det finns många fler punkter men just nu känns dom för personliga för att jag ska kunna dela med mig av dom.

tumblr_m0nhn1dxAl1r0tq2ro1_500_large-1

AMRAP

AMRAP is an acronym for ”as many rounds as possible”; it is a common abbreviation used by CrossFitters in reference to a workout that utilizes a timed sets training approach.
– Wikipedia

I dag testade jag ett WOD pass på Elixia. Ett 45 min långt gruppass med crossfit inspirerande övningar.

AMRAP
5 st av varje, så många varv som möjligt på 10 min
Trusters
Fällkniv
Armhävningar
Sen körde vi en gruppgrej som jag verkligen gillade. Vi var tre personer i varje grupp.
Totalt skulle gruppen köra:
150 armhävningar
150 squats
150 Burpees

Man körde en och en och de andra två stod och peppade och hejjade på. Längesen jag körde burpees och tekniken är långt i från bra. Det var också den övningen jag orkade minst i vilket gjorde att killarna i min grupp fick köra desto fler.

Efter passet körde jag ur det sista med 3 x 1 min hopprep

IMG_1275-700x466

Bra förutsättningar

Efter några koppar varmt vatten med citron blev min mage bättre och jag ser inte längre ut att vara gravid.

Den senaste tiden har det nästan inte blivit någon träning alls. Vissa dagar har jag sovit dåligt andra dagar har jag inte haft någon aptit och noll energi. Med andra ord så har inte förutsättningarna varit de bästa och jag så mycket vet jag att det gör mer skada än nytta om man tvingar sin kroppen.

Men i dag efter att magen blivit bättre kändes det som förutsättningarna fanns där. Sömnen. Kosten. Vätskenivån. Så jag bestämde mig för att köra ett riktigt träningspass. Ingen joggingrunda. Ingen power walk. Utan ett riktigt genomsvettigt pass. Kände att det skulle göra mig gott.

Det är inte bara dålig sömn och kost som bidragit till att jag inte är på gymmet. Jag mår inte bra. Därav min sjukskrivning. Jag upplever det fortfarande väldigt jobbigt, stressande och framför allt påfrestande för psyket att vistas bland mycket folk. Det kanske låter konstigt, men det är så jag känner. Det har blivit bättre men det är inte bra.
Vet dock hur bra träningen får mig att må så i går investerade jag i ett set hantlar. Totalvikt bara typ 14 kg men det räcker till att börja med. Jag ska försöka mig på att träna här hemma. Med hantlar, min kroppvikt, hopprep och en yogamatta klarar jag mig långt.

Förra veckan anmälde jag mig till Nike Training Club (NTC) Summer Challenge 2012 på Facebook. Man laddar ner NTC appen och sen man köra olika workouts. Utmaningen pågår till 31 augusti och det gäller att samla ihop minst 1000 min. Alltså 1000 min träning. I kväll bestämde jag mig för att köra det första. Jag värmde upp med en löprunda på 3 km ute i solen. Sen körde jag ett 30 min långt NTC program och invigde mina hantlar. Svetten rann och kroppen skakade. Det var en riktigt utmaning.

Längesen jag mådde så här bra!

Avundsjuka soffpotatisar

Det är blandade reaktioner på den utmaning jag gett mig själv – att på tre månader komma i toppform.

Majoriteten av de jag känner är imponerade av mitt beslut och mitt jävlar anamma. Sen finns det dom som himlar med ögonen när de ser mig dricka min proteinshake eller ens pratar om träningen och motivationen jag har. Jag fattar inte vad problemet är? Visst jag pratar väldigt mycket om träning och lägger mig gärna i och påpekar andras val av kost. Ibland medvetet ibland inte. Även om träning och kost intresserade mig mycket innan jag för två veckor sen började min utmaning så pratar jag mer om det nu. Men jag satsar allt på det här nu. Så det kanske inte är så konstigt att jag gärna pratar om det? Jag lever och är träning och kost. Allt kretsar kring det. Precis som vissa konstant pratar sport eller om sina barn pratar jag gärna om hur bra det gick i går när jag körde knäböj. Sen att ingen kanske är ett dugg intresserad struntar jag kanske i. Många får sig nog en tankeställare och även lite ångest när jag stolt berättar hur duktig jag är som tränar minst 5 pass i veckan, äter på bestämda tider och sover x antal tim per natt. Till vilken nytt undrar vissa?
Jag kommer ju inte att sluta träna efter de här tre månaderna som vissa verkar tro. Jag har bestämt mig för att ändra min livstil och det här jag gör nu är kickstarten.

Skaffa ett gymkort, skippa ett avsnitt av favoritsåpan -prioritera. Upp och hoppa, rör på fläsket och sluta vara avundsjuka. Alla har tid till att träna!

Skulle jag byta yrke så skulle jag vilja jobba med träning, kost, hälsa. Att dagligen motivera, peppa och se andra människor utvecklas och må bättre måste vara fantastiskt.

Nu åker jag till gymmet!

Man blir vad man äter…

20120228-212538.jpg

För att ha full koll på vad jag stoppar i mig, så har jag börjar föra kostdagbok.
Jag slarvar sällan med maten men vill vara helt säker på att jag äter och får i mig bra med vätska nu när jag kommer att träna mer än vanligt.

Nu är jag i gång! Jag ska komma i toppform på tre månader. Svettigt, tufft, jobbigt men så j*vla gött.

Jag tycker fler borde ge sig själva en rejäl utmaning. Våga!