Husets pyttipanna

Middagen är på g. I dag blir det pyttipanna. Enkelt och minst sagt gott då man själv kan välja helt och hållet vad man vill ha i den.

Här hemma fanns följande som fick bli pyttipanna på mitt sätt

1 Aubergine
1 stor rödlök
Några skivor spansk salami
10 hemgjorda köttbullar som var kvar sen middagen i tisdags
1 liten bit pancetta. Pancetta är italienskt rimmat och lufttorkat sidfläsk.
1 näve pumpakärnor

Rödlöken och den spanska salamin skars i strimlor. Aubergine, köttbullarna och pancettan skar jag i lagom stora tärningar.
Allt stektes tillsammans i smör… inte margarin utan riktigt smör 🙂

Till det kommer jag att steka varsitt ägg till mig och sambon.

En enkelt och smakrik torsdagsmiddag. Vad lagas hemma hos dig?

Annonser

Kuperad terapi

6 km. Det blev längden på dagens joggingrunda i skogen. Tempot var bra. Högre, jämnare och bättre än vanligt. Kuperad terräng – Me like. Även om blodsmaken inte var långt borta så börjar jag som annars föredrar asfalt att gilla den här terrängen.

Joggingrundorna har den senaste tiden blivit allt fler. Just nu är det det bästa sättet för mig att rensa tankarna.

Billiga stakar

Tidigare i veckan hittade jag några charmiga ljusstakar på en second hand inne i stan. Tyvärr var de i helt fel färger och dessutom var en i furu – något jag är allergisk mot. Stakarna kostade inte mycket. Om jag inte minns galet så blev det runt 35:- för alla fem så jag tvekade inte att köpa dom. Planen var att måla alla i svart. Matt eller blank? Efter att ha rådfrågat några personer uteslöt jag mattsvart och en burk blank svart färg införskaffades i dag. Vilket visade sig vara ett mycket bra val.

Resultatet blev enligt mig mycket förbannat snyggt.

Före

Efter

Nästa projekt är nu att hitta vita ljus till dessa. Jag tror att det kommer att bli riktigt snyggt då det kommer att vara ljus i fem olika tjocklek och längd.  Den här typen av projekt är perfekt terapi för mig.

Och hur gick det sen?

Jo, jag begav mig till Elgiganten i Bäckebol för att reklamera min blender. Då en ombyggnation av butiken pågår hänvisades alla reklamationer och byten till en annan butik. Muttrandes åkte jag till en annan butik där frågorna från expediten var många.
Kvitto? Nej, den här slarvmajjan hade ju inte kvittot kvar! Inköpsdatum? Typ Mars-April. Betalat med kort? Ja, det gjorde jag. Men bytte kort för inte så längesen. Så det gick inte att spåra på det viset heller. Jag lyckades hitta transaktionen genom min bankapp i mobilen. 7 April hade 549:- dragit för ett köp på Elgiganten Bäckebol. Men det bevisade inte speciellt mycket heller.

Mange, som det visade sig att han bakom kassan hette, kunde le och verkade kunnig och serviceminded på riktigt. Inte den här vanliga jobbiga säljartypen som oftast har mer hårgelé än kunskap om den senaste tekniken.
Ja ja, eftersom inget köp kunde bevisas kunde jag heller inte få en byta till en likadan vara eller få pengarna tillbaka. Däremot var Mange schysst och fixade ett presentkort på 549:-. Något de enligt honom inte gör i första taget.

Den modellen av blender jag hade haft var slutsåld i svart så det fick bli en i borstat stål. Den matchar inte espressomaskinen som är svart och jag kommer antagligen att putsa sönder den då alla avtryck säkert kommer att synas.
Men, den har en glaskanna på 1,5 liter vilket inte alla blenders (i den humana prisklassen) har, så jag är nöjd.

Jag är nöjd och glad. Tack till Mange för en bra service. 5 Smoothies av 5 möjliga.

Min kära vän…

…jag hade ett missat samtal från dig i lördags… förlåt att jag inte orkat höra av mig.

Svårt! Livet är svårt.

Jag vet att en av mina vänner inte har det så lätt nu och hen mår inte alls bra. Tyvärr har jag inte kraften att engagera mig. Det får mig att känna mig som en väldigt dålig vän och person. Men tyvärr så orkar jag knappt med mitt eget liv just nu. Någonstans långt därinne tror jag att hen är medveten om att jag faktiskt inte orkar lyssna och jag hoppas hen förstår.
Det känns bara så surt. Hen har stöttat mig enorm mycket den senaste tiden och nu orkar inte jag finnas där när hen behöver det.

Visst, jag skulle kunna ringa eller smsa. Men jag försöker undvika telefonen. Skriva på Facebook är ett annat alternativ men det känns fel. Mest rädd är jag nog att få frågan om hur jag själv mår. Och det börjar jag bli ganska trött på. Jag är glad att andra bryr sig men det är inte lätt att förklara när man knappt själv vet från dag till dag.

Den här personen har en speciell plats i mitt hjärta och jag skulle verkligen behöva hen nu men vill inte att det ska ta för mycket tid och energi från den personen liv.

Jag hoppas bara inte att hen tror att vänskapen börjar försvinna.
Min vän – så är det verkligen inte!

Psykolog session

Förra veckan var jag på min första session med ”min” psykolog. Flera dagar innan började jag måla upp en bild hur det skulle vara. Jag började oroa mig och var väldigt nervös.
Han hälsade mig välkommen och hällde upp en glas vatten. Till en början kände jag mig naken och lite utelämnad. Skulle jag berätta om mina känslor och mitt liv för den här mannen?
Bredvid mig stod en ask med pappersnäsdukar. Jag log inombords och tänkte på alla det scener man sett i filmer/serier.

Efter den timmen kände jag mig lättad. Nästan några kilo lättare.

Jag fick mycket att fundera över. Hur jag tänker och agerar i vissa situationer.

I morgon är det dags för session # 2. Jag ser fram emot det . Hade jag möjligheten att träffa psykologen en gång om dagen så skulle jag göra det. Jag tror att det skulle vara bra för alla att någon gång ibland få träffa någon som man kan prata med om allt.  Jag har skrivit ner en hel del inför morgondagens session. Kommer även att lyda ett råd jag fått  – att ta anteckningar under sessionen.

De senaste dagarna har jag tänkt, tänkt och tänkt. Vet inte om jag kommit fram till något. Däremot har jag skrivit av mig en del. Inte här i bloggen. Dock funderar jag på att lägga in vissa saker här även om det kanske kan anses vara för personligt för en blogg. Men jag tror på ett vis att det skulle hjälpa mig att släppa det och gå vidare.
Vi får se hur jag gör.