I’m still alive

Jag har varit ganska offline från sociala medier den senaste veckan. Har inte jobbat på en vecka. Jag mår inte bra. Det har blivit värre. Helt ärligt kan jag ju säga att jag mått skit den större delen av veckan.
Minnet är inte det bästa men jag tror att det var natten till måndag eller tisdag som var riktigt jobbig.
Minimalt med sömn. Vid halv tre var jag klarvaken med ledvärken från helvetet, nervryckningar, stickningar, brännande känsla på huden och kramp i benen.
En timme senare låg jag fortfarande och vred och vände på mig. När jag gav upp och bestämde mig för göra te, då högg det till i ryggen så jag blev kvar i sängen.

Resten av veckan har väl fortsatt i typ samma spår. Vilket resulterat i dåligt med sömn.
Är så förbannat jävla trött på att må så här! Orkar inte mer. Det har kommit en hel del tårar.
Saknar mitt friska glada jag. Just nu skiter jag helt och hållet i vilken diagnos jag får så länge jag slipper må såhär.

Tidigare i kväll kände jag även en stickande/domnande känsla i gommen. Även om det bara var för några sekunder så var det riktigt läskigt.

Ringde neurologen i morse. Har fått tid för röntgen på sön istället för att vänta till den 26:e. Det går inte längre. Jag blir knäpp av att må så här.
När solen sken i dag längtade jag efter att få ta en löprunda. Längtar till den dagen när kroppen fixar det. Då ska det springas!
Så du som bara är slapp och inte kan få röven ur soffan – ut och rör på dig, njut av att du faktiskt mår bra – det skulle jag också vilja göra 🙂

Nu börjar det hugga i ryggen. Dags att inte fosterställning i soffan.

 

Bitter f*tta

Ytterligare ett bittert inlägg om mina krämpor.
Det har varit en jobbig kväll. Skakningar i händer och fötter. Nervryckningar på flera ställen. Ledvärk i några fingrar. Huggande värk i både höger och vänster sida i ryggen.
Stickningar i bröstet.
När jag var i stan efter jobbet trodde jag för några sekunder att jag skulle svimma. Det svartnade för ögonen och allt snurrade. Efter en stund på en bänk kändes det lite bättre men inte bra.
Tanken var att gå på meditation mellan kl 18-19 men jag stannade hemma och umgicks med Mr Grey.
Tårar har runnit ner för kinden. De flesta ser nog fram emot helgen men jag vill att det ska bli måndag så jag får mina provsvar.

Mitt uppe i allt har jag lyckats låsa mitt SIM kort så det blir till att hänga på låset hos Telia i morgon 🙂

En jobbig natt

Det högg till flera gånger i bröstet i går kväll. Och sen dess har jag till och från haft stickningar i armhålorna och bröstet. En jobbig natt med tårar och långt ifrån tillräckligt med sömn.
Fixade inte att gå upp när klockan ringde. Sov en timme till.
Är på väg till jobbet först nu. Ska göra ett försök i alla fall.

Jag hatar verkligen att må så här!
Dagens träning kan jag glömma.
Meditation, sömn och offline från världen är det som händer efter jobbet.

Snälla, klaga inte bara för att det är måndag. Se dig omkring. Känn efter hur du mår. Var lycklig och tacksam för det du har.

Vägen tillbaka #4 – dålig dag

Ingen bra dag i dag. Stickningar i händerna och ett tag trodde jag att jag skulle börja gråta.
Jobbigt när det bara kommer och det inte går att relatera till nått speciellt.
Vet inte om det är stress som lagrats i kroppen som vill ut eller om kroppen reagerat på något som hänt i dag.
Har iofs varit en högre ljudnivå på kontoret än tidigare morgnar.
Sen känner jag av kollegor som har ett stressat kroppsspråk eller röst.
Fan va känslig jag känner mig 🙂
Sitter på bussen. Ska göra ett försök att besöka gymmet. Hoppas det inte är allt för mycket folk där. I dag behöver jag verkligen träna.

Hur mår jag?

Sen flera veckor tillbaka är mobilen på ljudlös. Jag försöker undvika den. Den gör mig stressad. Jag kollar till den några gånger om dagen och orkar jag, så svarar jag på några sms eller ringer upp någon. Jag undviker att svara på hur jag mår. Orkar inte det.

Jag skriver mycket. Sånt som ingen annan får läsa. Men känner att det är dags att berätta här hur det faktiskt står till med mig.

Förra veckan var fylld med oro i både knopp och kropp. Jag kände av domningar och stickningar i händer/armar/fötter. Mycket värre än tidigare. Mycket tid spenderades i sängen. Jag ville inte gå upp.

Under året har jag träffat tre läkare. Alla har de ställt samma diagnos – att de stickningar/domningar jag känner beror på stress.
Förra  veckan tvivlade jag på deras diagnos. Jag fick för mig att de missat något och att det inte alls beror på stress utan att det är något allvarligare. Något som stressade upp mig ännu mer och jag fick hjärtklappning och för en stund var jag inställd på att dö.

De tankarna har försvunnit och nu så här en vecka senare, känner jag mig förbannat dum och korkad och undrar hur fan jag kunde tänka så.

Den här veckan har varit bättre. Visst har jag känt av stickningarna i bröstet. Men inte alls i samma utsträckning som förra veckan. Känner mig energilös och trött. Börjar lära mig att lyssna på min kropp. Säger den att den är trött så går jag och lägger mig, oavsett tid på dygnet. I dag har jag gråtit en del. Det har liksom inte funnits något stopp. Jag försöker inte längre hålla tillbaka utan vill tårarna komma så låter jag dom göra det.
Jag känner mig starkare nu än förut men det är långt ifrån bra. Jag ser inte ljuset i tunneln, har inte ens kommit till tunneln än. Men hoppas snart vara där.

Nu vet ni. Djupare än så tänker jag inte berätta.

Tusen kramar till er som stöttar mig.
Ni vet vilka ni är.

 

Tråkiga nyheter

Regnet öser ner. Inte nog med att jag sov dåligt i natt. Det visade sig att det här blev en riktig skit dag.
Vi fick ett väldigt tråkigt besked i dag. Lägenheten vi var och kollade på för någon vecka sen gick till någon annan.

När C ringde mig och berättade att dom hört av sig stod jag inne på Stadsmissionens second hand och kände att tårarna inte var speciellt långt borta. Så förbannat jävla irriterande. Ännu mer irriterande är det att jag känner av stickningar på ovansidan av händerna i dag. Det har jag inte gjort tidigare. Bara en massa fel. Orkar inte mer!