Ja, vad ska man säga? Alla har vi våra svagheter, ja även jag 🙂
Be mig prata inför flera hundra personer -inga problem. Men när det kommer till överraskningar så skjut mig.
Jag föredrar att överraska -inte att bli överraskad. Att inte ha kontroll på situationen får mig helt ur balans.
Men i dag hände det. Överraskningarnas överraskning -babyshower.
Babyshower;
”In some countries, a baby shower is a way to celebrate the pending or recent birth of a child by presenting gifts to the mother at a party”
Det enda jag fick fram var tårar. Och kombinationen av att ha världens sämsta dag samt att ”utsättas” för en av sina svagheter framstod jag kanske inte som världens gladaste o tacksammaste person.
Men tacksam är bara förnamnet.
Jag vill att ni ska veta hur mycket det betydde för mig. Skäms och önskar att jag hade kunnat visa det bättre. Känner en oerhörd tacksamhet över att ha så fina vänner och längtar tills vår lille skrutt får lära känna er alla.
Just nu kan inte tårarna sluta rinna. Inte bara för den kärlek, glädje och tacksamhet jag känner utan också för att det i dag blev ännu mer verkligt att jag faktiskt ska bli mamma. 65 dagar kvar – this is getting serious som Celine Dion skulle sagt.
Presenterna, dekorationerna, tårtorna -allt var verkligen helt fantastiskt. Tusen tack.
Tack även till er som p g a sjukdom och annat inte kunde komma men ändå bidrog till de fina presenterna.
Bombo (ja det är arbetsnamnet. humla på italienska) sparkar för fullt nu, så jag tolkar det som att han hälsar och tackar 🙂
Nu ska den här barbamamman fortsätta vila.. men först ska jag äta upp tårtbiten 🙂